Tillämpning av RR 17 -har den inneburit förändringar för företagen och revisorerna?
Bakgrund: Redovisningsrådet, som utfärdar svenska redovisningsrekommendationer, publicerade i augusti 2000 rekommendation nr 17, Nedskrivningar. Syftet med rekommendationen är att visa på vilka värderingsmetoder som ska gälla för att säkerställa att tillgångar inte är redovisade till ett för högt värde. Rekommendationen trädde i kraft den 1 januari 2002. Avgivna årsredovisningar för 2002 är därmed första gången rekommendationen måste tillämpas. RR 17 är en översättning av en internationell standard, i detta fall IAS 36, vilken publicerades i juni 1998 av dåvarande IASC (International Accounting Standards Committee). Före RR 17 var det FAR:s rekommendation om redovisning av materiella anläggningstillgångar som innehöll ett avsnitt om nedskrivningar. Avsnittet i FAR 3 innehöll formuleringar liknande de i IAS 36. Syfte och frågeställningar: Uppsatsens syfte är dels att undersöka vilka skillnader införandet av RR 17 har medfört för företagens värderingsrutiner av tillgångar, dels hur informationen i årsredovisningen förändrats. Vi avser också att undersöka om införandet inneburit förändringar i revisorernas granskningsrutiner avseende nedskrivningar. Våra tre frågeställningar är: Vilka skillnader har införandet av RR 17 medfört för svenska företag i värderingsprocessen av sina tillgångar? Hur har informationen i företagens årsredovisning förändrats efter införandet av RR 17? Hur har införandet av RR 17 påverkat revisorernas granskningsrutiner avseende nedskrivningar? Avgränsningar: Vi har valt att avgränsa oss till nedskrivningar av immateriella tillgångar såsom goodwill och patent, samt nedskrivningar av materiella tillgångar. Finansiella tillgångar tas inte upp. Med revisorernas granskningsrutiner avses enbart den granskning som utförs på nedskrivningar av tillgångar enligt RR 17. Genomförande: I undersökningen har tre metoder för datainsamling använts. Dessa är litteraturstudier, fyra intervjuer samt studie av fyrtio årsredovisningar, två per företag. Resultat: Tillämpningen av RR 17 har inte medfört några principiella skillnader vare sig för företagen eller för revisorerna. Till yttermera visso kan dock vissa, mindre förändringar skönjas. Den största förändringen som vi observerar i denna uppsats är att RR 17 innebär en mer detaljerad rekommendation än tidigare, vilket ökar kraven på företagens dokumentation i samband med värderingen av tillgångarna. Det har i sin tur förändrat revisorernas granskningsrutiner i den meningen att revisorn har bättre stöd för att kräva av företagen att genomföra värderingen på ett sätt som överensstämmer med rekommendationen.