Textila flamskyddsmedel
effekter vid antändning och brandbelastning
För att minska en produkts brännbarhet tillsätts ofta flamskyddsmedel. De flesta flamskyddsmedel är färdigimpregnerade i produkter när de säljs. Det finns dock undantag och speciellt för den lösa inredningen som gardiner och möbler, är att det finns s.k. additiva flamskyddsmedel att efterbehandla med. Det finns i nuläget inga standardiserade sätt att prova och klassificera dessa medel på, utan all provning sker hos tillverkarna med rent kvalitativa metoder. I detta examensarbete har ett begränsat antal additiva flamskyddsmedel för textilier studerats, med fokus på: brandskydd, antändlighet och varaktighet. För att implementera detta har två standardiserade provningsmetoder använts, konkalorimetern (ISO 5660) samt SIS 65 00 82 ? Svårantändlighet. Materialdata från dessa tester har analyserats vidare med statistiskt framtagna modeller för att beräkna brandförlopp för fullstora möbler. Dessutom har ett fullskaleförsök genomförts för att verifiera resultaten från de statistiska modellerna. Resultatet visar att det råder enorm variation i skydd mot antändning mellan olika medel och på olika textilier. Dessutom konstaterades det att man bör återbehandla sina möbler betydligt oftare än rekommenderat då slitage kraftigt reducerar medlets effekter. Det framkom också att i vissa fall kan en flamskyddsmedelbehandling ha en stor inverkan på brandskyddet. Det rör sig främst om brandförloppet i det tidiga skedet av branden där en flamskyddsmedelbehandling kan fördröja tid till övertändning och kritiska förhållanden med så mycket som 60 % efter det att möbeln brinner av en effekt på 50 kW. Det råder emellertid osäkerheter hur väl dessa resultat speglar verkliga brandförhållanden.