Täthet som planeringsideal
Fysisk planeringSpatial planning - social planningDen täta stadenTätTäthetFysisk planeringBlekinge tekniska högskola
Att planera för att uppnå täthet är ett rådande ideal inom svensk fysisk
planering. Idealet är inte nytt, och ofta hämtas inspiration och idéer från
1800-talsstaden som får fungera som förebild till den täta stad som planeras
idag. Men täthet har inte alltid varit önskvärt, tvärtom. Under en stor del av
1900-talet pågick en utspridning av bebyggelsen som har satt tydliga spår i den
bebyggelsestruktur vi har idag. Under 70-talet började denna utspridning
alltmer att ifrågasättas och en återgång till ett planeringsideal med en tätare
struktur gjorde sig återigen gällande.
Till en början sågs en strävan efter täthet mer som någonting nödvändigt, ett
måste för att vända pågående trender. Staden måste byggas inåt för att minska
energiförbrukningen och på så sätt råda bot på den pågående oljekrisen och
samtidigt verka för en bättre miljö. Efterhand började synen på täthet att
förändras och kom under slutet av 80-talet och framåt att laddas med mer
positiva associationer. Under slutet av 80-talet ansågs täthet främja en
övergång till k-samhället och under 00-talet börjar täthet alltmer att
associeras med hållbar utveckling. Samtidigt som täthet laddas med en hel del
positiva egenskaper och värden så förekommer också en debatt där täthet står i
konflikt med stadens grönytor som hotas att ianspråktas för ny bebyggelse.
Detta samtidigt som den täta staden anses spara värdefull obebyggd mark som
istället kan vara till nytta för t.ex. jordbruk och friluftsliv. Trots att det
inom den svenska kommunala planeringen finns en medvetenhet om täthetidealets
brister och olika typer av motstående intressen så är täthet för närvarande ett
ideal som förespråkas, framförallt i strävan efter att uppnå en hållbar
utveckling.
Samtidigt som täthet är ett ideal som förespråkas flitigt inom den kommunala
planeringen så är begreppet luddigt och saknar allmänt accepterad definition.
Idealet innehåller även ett flertal dimensioner som gör det ännu mer
svårtolkat. För det första är täthet en rent fysisk struktur, en form. För det
andra är täthet en form som är beroende av ett visst innehåll och en viss
platsbundenhet för att de effekter som eftersträvas ska kunna uppnås. För det
tredje laddas idealet dessutom med olika subjektiva värdeord som är näst intill
omöjliga att mäta eller ens ifrågasätta.