Talangutveckling inom fälttävlan
En deskriptiv jämförande studie mellan Sveriges och Storbritanniens talangutvecklingssystem
Syfte och frågeställningarSyftet med studien var att undersöka och jämföra hur Storbritanniens och Sveriges system för talangutveckling inom fälttävlan såg ut. Ett delsyfte var även att undersöka hur ryttare upplevde systemet och vad de ansåg hade gjort dem till framgångsrika talanger. Följande frågeställningar användes:Hur arbetar det Brittiska fälttävlansförbundet och det Svenska ridsportförbundet med talangutveckling i fälttävlan?Hur skiljer sig talangutvecklingssystemet mellan dessa länder?Hur upplever ryttarna sitt lands talangutvecklingssystem?Vilka framgångsfaktorer upplever ryttarna hade gjort dem framgångsrika talanger? MetodTriangulering baserad på följande metoder användes; (1) textanalyser utifrån Svenska ridsportförbundets och British Eventings respektive hemsidor; (2) omfattande kvalitativa intervjuer med två förbundsledare, en från respektive land. Intervjuguiden till förbundsledarna innehöll följande fyra förutbestämda teman: Definition, Utvecklingsmodell, Finansiering och Övrigt; och (3) intervjuer med två svenska ryttare och e-post konversation med brittisk ryttare kring erfarenheter och karriärer, baserade på en standardiserad intervjuguide. ResultatDefinitionen av talang skilde sig åt mellan länderna. Sverige hade tydligt definierat talang, vilket inte var fallet för Storbritannien. Båda länderna hade modeller och system för att få fram och utveckla talanger. Ryttarna verkade tycka att dessa modeller var bra. Ryttarna tyckte, oavsett vilket land de kom ifrån, att steget till elit, eller till det Storbritannien benämner som world class programme, var det svåraste steget att ta. Enligt ryttarna var faktorerna till att de kommit så pass långt som det har ambitioner, bra grund, bra hästar, att de tagit stegen i modellen samt hur de arbetar med sitt team. SlutsatsMycket fokus och resurser läggs på att utveckla talangfulla ryttare i de studerade länderna trots att det endast är några få som blir riktigt bra. Systemen verkar innebära att de yngre ryttarna får en större chans än i tidigare system att komma med i seniorlandslag. Hästarna får ett mycket större fokus i det brittiska systemet än i det svenska.