Syskonkontakten är viktig men? ? En kvalitativ studie av familjehemsföräldrars syn på de familjehemsplacerade barnens kontakt med sina biologiska syskon
Syftet med denna uppsats är att undersöka hur familjehemsföräldrar upplever och hanterar de familjehemsplacerade barnens kontakt med sina biologiska syskon. Fokus ligger på kontakten med syskon som är placerade i andra familjehem men även kontakten med syskon som inte är placerade berörs i viss mån. Vi har genomfört sju kvalitativa intervjuer med familjehemsföräldrar som har skilda erfarenheter på området. Uppsatsen behandlar vilket upplevt ansvar familjehemsföräldrarna har för att upprätthålla syskonkontakterna, hur de agerar för att upprätthålla dem, vilka hinder som kan finnas i denna del av uppdraget, hur de ser på syskon som fenomen och på specifika syskonrelationer samt hur de upplever det stöd och den handledning som de får av familjehemssekreterarna.Vi har analyserat vår empiri utifrån symbolisk interaktionism, rollteori, socialkonstruktionism samt kognitiva strukturer. Vi fann att många olika faktorer påverkade hur familjehemsföräldrarna upplevde och hanterade barnets syskonkontakter. Alla informanter utom en ansåg att kontakten med biologiska syskon var viktig men det fanns olika hinder i de enskilda fallen som komplicerade bilden. En slutsats i uppsatsen är att familjehemsföräldrarna har ett stort tolkningsutrymme i bedömningen av barnets syskonrelationer. Denna subjektiva bedömning styrde deras handlande och grad av engagemang. Familjehemsföräldrarna hade därmed genom sitt agerande makt att påverka barnets syskonrelationer. Ett bra samarbete mellan de olika familjehemmen där syskonen var placerade var viktigt för att syskonkontakten skulle kunna fungera så bra som möjligt. Det var även viktigt att familjehemsföräldrarna från familjehemssekreterarna fick det stöd och den handledning som de var i behov av.