Studie av deponigasanläggning
kvalitetshöjande åtgärder
samt alternativa användningsområden
Öresundskraft driver en kraftvärmeanläggning med deponigas från Filborna avfalls- och återvinningsanläggning. Deponigasens kvalitet har försämrats, främst med avseende på en ökad halt av svavelväte. Svavelväte är en korrosiv komponent som inte är önskvärd och deponigasen har idag en svavelvätehalt på 1000-2000 ppm. På grund av den höga svavelvätehalten i deponigasen har underhållskostnaderna för kraftvärmeanläggningen stigit och reinvesteringar måste göras oftare än vad som är normalt. Det finns planer på en ny kraftvärmeanläggning för avfallsförbränning och deponigasen kan i framtiden förbrännas i den pannan istället för i denna mindre och underhållskrävande kraftvärmeanläggningen men fram till dess att den nya anläggningen finns på plats kommer problemen med deponigasen att kvarstå. Öresundskraft driver också ett stort kraftvärmeverk, Västhamnsverket, på 200 MW med biobränsle i form av träpellets. Priset på träpellets stiger och Öresundskraft önskar därför undersöka om det finns någon ekonomi i att använda deponigasen, som är en billig energikälla, för att torka biobränsle istället för till kraftvärmeproduktion. Målet med arbetet är att presentera förslag på hur deponigasens kvalitet kan höjas genom rening av gasen men också att presentera en utredning om huruvida deponigasen kan användas för biobränsleproduktion. Genom att göra detta arbete kan man finna en lösning på problemen i kraftvärmeverket. De intäkter/minskade kostnader som kan fås tack vare rening av deponigasen uppgår till 2,3?3,3 miljoner kr per år, här ingår intäkter för gas som idag facklas bort och minskade underhållskostnader. En litteraturstudie av tillgängliga tekniker har gjorts och kontakt har tagits med leverantörer av utrustning. Biologisk avsvavling har funnits vara den av de undersökta reningsmetoderna med lägst investeringskostnad, 3 miljoner kr, och kan vara ett bra alternativ för att rena deponigasen på kortare sikt, exempelvis fram till att en avfallsförbränningsanläggning står färdig. Den årliga kostnaden för biologisk avsvavling beräknas till ca 2 miljoner kr. Total Contaminant Removal, som är en kombination av frystorkning och rening med järnoxid, är en metod för att rena deponigasen från alla föroreningar. Den typen av rening har en betydligt högre investeringskostnad på 7,3 miljoner kronor och lämpar sig bättre om rening av deponigasen ses i ett längre perspektiv. Den årliga kostnaden för rening med Total Contaminant Removal beräknas till ca 2,5 miljoner kr. Under arbetets gång kom man också in på ett sidospår som behandlar uppgradering av deponigas, något som inte är konventionellt att göra idag. Det finns nyutvecklad kryoteknik som är lovande för att uppgradera deponigas, den här studien visar på en årlig kostnad av 26 miljoner kronor och en årlig intäkt på 31 miljoner kr, d.v.s. ett årligt resultat på 5 miljoner kr. Osäkerheter är att kryoteknikens driftprestanda inte är verifierad i större skala samt att det är osäkert hur snabbt deponigasproduktionen avklingar. I det här arbetet har också gjorts en sammanställning av tekniker för att producera träpellets, över möjlig råvara för produktion av träpellets och referensanläggningar. Torkning med indirekt trumtork befanns vara den bäst lämpade tekniken i detta fall. 6 ton biobränsle per timme bedöms kunna produceras med den idag tillgängliga energin. Arbetet avslutas med en ekonomisk sammanställning över biobränsleproduktion med deponigasen, vilken visar att produktionskostnaden kan bli ca 950 kr/ton färdig pellets. Dagens bränslekostnad är ca 1100 kr/ton. Precis som vid uppgradering av deponigasen är en stor osäkerhet gasens framtida kvalitet. Tillgång till råvara i närområdet är en annan viktig aspekt, vilket visade sig vara bland de viktigaste frågorna för andra biobränsleproducenter vid beslut om att investera i en produktionsanläggning för biobränsle.