Strukturkostnaden som kvalitetsmått
I denna uppsats behandlas frågan om kommunerna kan använda strukturkostnaden som en legitim fingervisning på vad förskoleverksamheten bör kosta vid en genomsnittlig kvalité.För att alla kommuner skall kunna erbjuda en liknande service till sina invånare oavsett kommunens strukturella förutsättningar har det införts ett kommunalt kostnads och intäktsutjämningssystem. Systemet skall utjämna de strukturella skillnader som kommunen inte kan påverka. Det gäller befolkningstäthet, skattekraft och demografisk struktur.Förskoleverksamheten regleras i skollagen (SFS 1985:1100) och av Läroplanen för förskolan (lpfö 98). Skollagen är tydlig med vad kommunerna är skyldiga att erbjuda. Den reglerar emellertid inte hur det skall erbjudas. Det innebär att så länge kommunen erbjuder förskoleverksamhet i den volym som lagen stipulerar har skyldigheten fullgjorts. Verksamhetens innehåll regleras i läroplanen. Det är följaktligen upp till varje enskild kommun att besluta vilken kvalitet man vill erbjuda och till vilken kostnad den skall produceras. Problemet är att beslutsfattarna inte vet vad som är rätt kostnad för att producera beslutad kvalitet.Syftet med uppsatsen är att se om kommunerna kan använda strukturkostnaden som en legitim fingervisning på vad förskoleverksamheten bör kosta vid en genomsnittlig kvalité. För att realisera detta syfte har vi utgått från två teorier och två kommuner. Teorierna är C.K. Lindbloms legitimitetsteori och Grönroos teori om totalkvalitet. Kommunerna är Bjuv och Klippan. De har valts för att de har en stor avvikelse mellan strukturell och redovisad kostnad för förskoleverksamheten.Slutsatsen i studien är att kommunerna kan använda strukturkostnaden som en legitim fingervisning på vad förskoleverksamheten bör kosta vid en genomsnittlig kvalité