Striden om Vindelälven
början till slutet på den svenska vattenkraftsutbyggnadesepoken
Utbyggnaden av vattenkraften var en viktig del av industrialiseringen i Sverige. Ett nytt skede i denna historia inleddes på 1950-talet då alltfler invändningar började resas ur naturskyddssynpunkt. Motsättningarna mellan naturskydds- och utbyggnadsintressena kulminerade vid 1960-talets slut i striden om Vindelälven. Den kom att markera början till slutet för den svenska vattenkraftsutbyggnadsepoken Hur avgörande denna på naturskydds- och forskningsintressen grundade motståndsopinion var för den fortsatta vattenkraftsutbyggnadens historia är inte helt lätt att avgöra. Tydligt är att vattendragen dittills hade byggts ut i den turordning som de kraftekonomiska motiven inbjudit till. En liknande utveckling ägde rum i Norge, där vattenkraften hade där en ännu större nationalekonomisk betydelse. Även i Norge hade vid tiden för Vindelälvsstriden ett liknande motstånd växt fram, men det förmådde inte stoppa den fortsatta älvexploateringen. Det lyckades inte heller trots den hårda striden om Altaelven 1978-81, den ojämförligt hårdaste kraftmätningen mellan statsmakten och älvutbyggnadsmotståndare i Skandinavien med demonstrationer, vägockupationer, hungerstrejker och en polisinsats som saknade motstycke under efterkrigstiden. Kraftekonomin vägde tungt i Norge, men det fanns också en annan faktor till att ta med i bilden, nämligen elsektorns struktur. Den beskrivs ingående i en doktorsavhandling av Atle Midttun. Hans tes är att den kännetecknas av något han kallar segmentering. Med detta avses att samhällelig styrning fragmentiseras till relativt autonoma sektoriella beslutsarenor. Det innebar att trots ändrade ekonomiska förhållanden, med en överexpansion inom elproduktionen redan från 70-talet, så fortsatte älvutbyggnaderna helt enkelt p g a tröghet i systemet. Det råder ingen tvekan om att även den svenska elsektorn utgör ett starkt ?segment? med avsevärd tröghet och autonomi. Det kan förklara att utbyggnadsplanerna hade drivits längre än vad som kunde motiveras ekonomiskt på måttligt lång sikt. Vid Vindelälven hann denna verklighet upp Vattenfall. Jag menar att detta är huvudskälet till att Vindelälven inte byggdes ut. Därav följer inte att motstånd och opinioner inte har spelat någon roll. Vindelälven hade kunnat byggas ut, men då hade Kalixälven kommit som nästa, ännu mer svårmotiverade projekt. Opinionsteorin ger inte den viktigaste förklaringen till att vändpunkten kom för svensk vattenkraftsutbyggnad. Det visar inte minst jämförelsen med Alta.