Stråldoser vid olika skoliosundersökningar
Bakgrund: Skolios är en ryggradskrökning och det är viktigt att hitta orsaken då behandlingen är beroende av skoliosens utseende. Röntgenundersökningar bör endast användas när behandling av skoliosen övervägs då onödiga stråldoser bör undvikas. Ju mer strålning en patient får på sig desto större risk för cellskada. Röntgensjuksköterskor bör alltid arbeta för att försöka minimera stråldosen vid röntgenundersökningar.Syfte: Syftet med aktuell studie var att jämföra olika skoliosundersökningar på två röntgenavdelningar för att fastställa om någon skillnad i stråldos uppstod mellan dem.Frågeställning: Är det någon stråldosskillnad mellan en konventionell skoliosundersökning och en skoliosundersökning med genomlysningsutrustning?Metod: I ett konventionellt undersökningsrum och i ett genomlysningsrum tillfrågades 30 patienter om längd samt vikt och undersökningens Dos Area Produkt (DAP)-värde dokumenterades. Patienternas DAP-värden jämfördes efter Body Mass Index (BMI). Medelvärdet av den effektiva dosen räknades ut vid båda modaliteterna. Båda undersökningarna utfördes även på ett Aldersonfantom. Undersökningarna utfördes enligt sjukhusens metodböcker. Hela DAP-värdet skrevs ner. Även vid fantomundersökningarna räknades effektiva dosen ut.Resultat: Konventionella undersökningsutrustningen gav mer än fyra gånger så höga stråldoser än genomlysningsutrustningarna. Både vid patient- och fantomundersökningarna visades stråldosskillnad mellan de två modaliteterna och vid patientundersökningen ökade skillnaden med ökat BMI. Effektiva dosen för patientundersökningarna var tre gånger så hög med konventionell undersökningsutrustning.Slutsats: Undersökning med genomlysningsutrustning gav en avsevärt lägre stråldos än konventionell undersökningsutrustning dock går det inte att säga att den är optimal då bildkvaliteten inte undersökts.