Stödet efter en demensdiagnos

En demenssjukdom kan ha flera orsaker och risken att drabbas av denna sjukdom ökar med åldern. Typiska tecken på demenssjukdom är att minnet och den intellektuella förmågan hos en person gradvis och stadigvarande försämras. Behandlingen är inriktad på att ge den som fått en demenssjukdom ett så bra liv som möjligt och att bromsa sjukdomens utveckling. För den anhöriga kan det vara svårt att acceptera att den närstående drabbas av demenssjukdom och det blir en förlust som kan orsaka sorg, allt eftersom den närståendes sjukdom fortskrider och personligheten förändras. Syftet med studien var att undersöka vilket stöd som kommunen och landstinget kunde erbjuda till människor som drabbats av en demenssjukdom i åldersgruppen 65 ? 75 år, samt omfattningen av respektive huvudmans utformning av anhörigstöd. En god demensvård bedrivs med både hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763) och socialtjänstlagen (SFS 2001:453) som grund och kräver en nära samverkan mellan de två huvudmännen kommun och landsting. En kvalitativ undersökningsmetod användes eftersom den ansågs vara den mest lämpade för denna typ av studie. Intervjuer har genomförts med representanter från kommun och landsting. För att belysa anhörigas situation, genomfördes även intervjuer med anhöriga till individer med demenssjukdom, detta för att få veta hur de uppfattar stödet som kommun och landsting har att erbjuda. Det händer att omsorgen och omvårdnaden klaras av anhöriga helt utan stöd av samhället. Ibland kan behovet av omsorg och omvårdnad bli alldeles för stort, det kan exempelvis handla om att den anhöriga inte längre kan vårda sin närstående i hemmet och då måste svåra beslut fattas. Det finns stöd för anhöriga, i första hand utgörs det av avlastning i hemmet, men för många anhörigvårdare är det inte den optimala lösningen. I studien har det visat sig att bemötandet är av största betydelse, framförallt i möten med personer med demenssjukdom. Det gäller att hitta former för hur man ska arbeta med personer som har en demenssjukdom och bemöta dessa, utifrån varje enskild individ. Det har också visat sig vara betydelsefullt med spetskompetens inom demensvården för att behålla, utveckla och sprida kunskap om demenssjukdomar, om god omvårdnad och om demenssjukas och deras närståendes behov. Fortbildning och kompetensutveckling behövs på olika nivåer i organisationen. Där det finns demensvårdsutvecklare, annan personal med utbildning inom området eller ett demensteam finns också goda förutsättningar för samverkan och för en god demensvård.

Senaste sökningar:

© 2026 Allauppsatser.se | Nyheter Sidkarta