Sprututbytesprogrammet, en lång väntan på ett "...nja"
Sprututbytesprogrammet i Malmö/Lund har sedan 1986 varit ett väl debatterat ämne. Är det ett steg mot en mindre restriktiv narkotikapolitik eller är det att anses som en vårdande insats? Verksamheten bestod från början av utdelning av sprutor/kanyler. Sedan har verksamheten utökats med av läkare, kuratorer och sjuksköterskor som bistår med övrig vård och hjälp av psykologisk karaktär. Programmet var först en försöksverksamhet för att hindra att Hepatit och HIV okontrollerat spred sig. Spridningen tog fart i, i mitten av 80-talet med början i Stockholm för att sedan gå söderut. Spridningen var stor också i övriga Europa WHO (Världshälsoorganisationen) rekommenderade sprututbytesverksamhet. Sprututbytet idag, som enbart bedrivs i Malmö, är förknippat med en rad restriktioner som behandlas i arbetet. Arbetet vill ge en lättbegriplig och översiktlig bild av vad sprututbytesprogrammet innebär i praktiken. För att få fram material till vårat arbete har vi använt oss av Internet, presstext/pressmeddelanden och ett antal telefonintervjuer. Vi har även läst in oss på befintligt material som finns i ämnet. Redovisningen av dessa åsikter och kommentarer finns redovisade under ideologiska teorier i vårat arbete. Resultat rörande detta ämne består inte av siffror och statistik, utan består desto mer av åsikter och kunskap. Däremot har vi lyckats påvisa att det råder en stor enighet i den aktuella regionen, Malmö/Lund för en fortsatt verksamhet rörande sprututbytesprogrammet.