Sport som brottsprevention för ungdomar. En kriminologisk litteraturstudie
Denna litteraturstudie behandlar användandet av sport som medel för att bekämpa ungdomsbrottsligheten. Fyra centrala frågeställningar eller teman diskuteras. Studien försöker (1) ta reda på om det verkligen är brottsförebyggande för ungdomar att sporta och (2) ge exempel på hur det i så fall kan verka
preventivt att utöva idrotterna. Därutöver strävar studien efter att (3) identifiera sportens möjliga roll i brottspreventionen, i samhällets generella prevention men även rollen för enskilda ungdomsgrupper. Till sist undersöks (4) om det går att hitta några sporttyper som är särskilt intressanta ur brottspreventionens synvinkel
eftersom begreppet sport innehåller många olikartade grenar. Resultaten visar sammanfattat att bevisen är bristande i frågan om det är preventivt för ungdomar
att delta. Samband mellan deltagande och minskande kriminalitet går att finna men det är tveksamt om det enbart kan tillskrivas sportens förtjänster. Vilka sätt sportsdeltagande kan verka brottspreventivt på har besvarats med sociala
bandteorin och rutinaktivitetsteorin och resultaten föreslår att sporten kan förebygga genom att hålla ungdomarna upptagna och borta från riskmiljöer och
frestande situationer, eller genom att stärka relationerna och tillhörigheten till samhället. Sportens roll är som komplement till andra personutvecklande program ? ensamt kan idrotten inte minska brottsligheten. Vidare visar studien i frågan om rollen att ungdomsgrupper som pojkar och personer från lägre klasser påverkas mer, och att man med sporten möjligtvis kan rikta in sig på sådana grupper. Inga sporttyper som är extra brottspreventiva går att urskilja helt, men det finns
mönster hur sporterna bör vara utifrån vilken målgrupp man riktar sig mot.