Specialpedagogens betydelse för elever med läs- och skrivsvårigheter, beträffande utarbetandet av skriftliga åtgärdsprogram
SammanfattningSyftet med detta arbete är att undersöka vilken betydelse tillgång till specialpedagog på skolan har för elever i läs- och skrivsvårigheter med tanke på utarbetandet av skriftliga åtgärdsprogram. Betydelsen ses då med fokus på innehållet och dokumentationen i de skriftlig utformade åtgärdsprogrammen, samt dess utvärdering och uppföljning. Frågor jag då ställer mig är om dokumentationen i och omkring åtgärdsprogrammen är sådan att det framkommer om det skett en kartläggning av eleven och om denna kartläggning följts upp med utvärdering och uppföljande åtgärder för fortsatt utveckling. Jag frågar mig även om problemet har placerats hos eleven, eller om man sökt problemet på grupp eller organisationsnivå. Min metod utgöras av en jämförande studie av åtgärdsprogram, där jag jag ser på hur dessa skolor utvärderat och följt upp elevernas situation genom kartläggning och/eller test. Jämförelsen sker mellan åtgärdsprogram från två skolor. Den ena skolan har tillgång till specialpedagog på skolan, den andra har det inte. Jämförelsen sker utifrån utvalda faktorer som ett åtgärdsprogram är tänkt att behandla. Då den undersökning som bedrivits är starkt begränsad bör arbetet endast ses som hypotesgenererande, hur det verkligen förhåller sig bör undersökas i ett större sammanhang. I den jämförande studien ingår åtgärdsprogram utformade för två elever från respektive skola. Svaret på mina frågor, enligt den här studien, visar på att tillgången till specialpedagog på skolan har betydelse för elever med läs- och skrivsvårigheter beträffande dokumentation, åtgärder, utvärdering och uppföljning i åtgärdsprogrammen. Det har även betydelse när det gäller utvecklingen av skolan till en lärande organisation.