?Som att tala till en vägg? Intensivvårdssjuksköterskans upplevelser av kommunikation med sederade patienter
Att samtala eller kommunicera med andra medmänniskor är för de flesta människor helt naturligt och något vi gör utan att tänka närmare på det. Att kommunicera är ett sätt att få kontakt med och lära känna andra och att visa medkänsla och omtanke om andra människor. På en intensivvårdsavdelning (IVA) är det en stor utmaning för sjuksköterskorna då de vårdar patienter som på grund av respiratorbehandling inte kan föra en normal kommunikation. Syftet med studien är att beskriva intensivvårdssjuksköterskans upplevelser av kommunikation med lätt respektive tungt sederade patienter som vårdas i respirator, samt hur intensivvårdssjuksköterskan främjar en god kommunikation. En kvalitativ studie med narrativ metod valdes. Två öppna frågor ställdes till sjuksköterskor på en IVA, de besvarades skriftligt i berättarform i syfte att fånga sjuksköterskornas upplevelser. För att analysera resultatet användes en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att sjuksköterskorna upplever en frustration och stress över att kommunicera med patienter i respirator. Erfarenheten är något som hjälper sjuksköterskorna att hitta trygghet i att kommunicera. Det blir svårt för sjuksköterskan när orden inte finns hos patienten, hon får då använda sin kreativa förmåga att hitta hjälpmedel för att främja en god kommunikation. Att använda beröring för att bekräfta patienten är något som alla sjuksköterskor i studien använder sig av, medvetet eller omedvetet. Sjuksköterskorna i studien menar också att det är viktigt att värna om patientens integritet och att ge en respektfull vård.