Socialpedagogik i tvångsvård
professionellas syn på delaktighet och motivation inom LVM
Studiens syfte är att belysa och jämföra hur olika professionella tänker kring socialpedagogik och tvångsvård, hur motiveras klienter till att bli delaktiga i sitt förändringsarbete. Vidare är syftet även att lyfta tankar från yrkesverksamma kring människor som "hamnar mellan stolarna". De centrala frågeställningarna som studien bygger på är: Hur arbetar olika professioner socialpedagogiskt med personer som hamnar inom LVM? Skiljer sig motivations- och behandlingsarbetet inom tvångsvård jämfört med frivilligvård? Vilka tankar finns hos olika professioner kring individer som hamnar mellan lagstiftningar? Teoretiska perspektiv är socialpedagogik och empowerment, med de centrala begreppen delaktighet och motivation. Dessa ställs i relation till syfte, frågeställningar och empirin i analysen. Som metod för studien används kvalitativ forskningsintervju med utgångspunkt i Kvale och Brinkmanns (2009) halvstrukturerade forskningsintervju som har sin inspiration i den fenomenologiska filosofin. Analysen genomfördes utifrån vad Kvale och Brinkmann kallar bricolage, mening skapas utifrån olika ad hoc-metoder. Tolkningen gjordes genom olika teman som var framtagna dels ur syfte och frågeställningar, men även från teman som utmärkte sig i intervjuerna. Resultatet visar att man ser på socialpedagogik ? delaktighet på olika sätt beroende på profession. För vissa av informanterna kom lagstiftningen i första hand, det var viktigast att hindra en människa från att dö, därefter kunde motivationsarbetet komma. Dock lyftes individen fram, arbetssättet var ofta att hitta alternativa lösningar om risken fanns att personen skulle hamna mellan stolarna. Min slutsats av studien är att ett socialpedagogiskt förhållningssätt kan se olika ut. Om jag försöker att bemöta en människa på hans/hennes nivå och göra dem delaktiga i vårt möte, i vår process arbetar jag socialpedagogiskt.