Social funktion efter organtransplantation, patientens reflektioner ett år efter transplantationen.
SAMMANFATTNINGIntroduktionTrots framskriden forskning kring faktorer som överlevnad, behandling och livskvalitet för den organtransplanterade patienten saknas en förståelse av den transplanterade patientens upplevelse av sin sociala funktion. Uppsatsen fokuserar på den organtransplanterade patientens upplevelse av sin sociala funktion ett år efter transplantationen. SyfteSyftet med denna studie är att undersöka huruvida det finns ett huvudsakligt problem avseende social funktion för den organtransplanterade patienten.MetodMetoden i denna studie grundar sig på grounded theory, vilket innebär att det inte finns ett på förhand förutbestämt antal informanter utan intervjuer pågår tills en mättnad uppstår. I syfte att pröva metoden genomfördes en pilotstudie med tre levertransplanterade personer, två män och en kvinna.ResultatTre huvudsakliga kategorier som visade på den sociala processen i den sociala funktionen under det första året som transplanterad framstod i resultatet; Anpassar sig till isolering, försöker vara aktiv och anspassar sig till bakslag/komplikationer samt är aktiv och anpassar sig till tröttheten. I den preliminära analysen relaterades dessa därefter i en möjlig kärnkategori; Att återfå ett normalt liv så snart som möjligt. DiskussionGenom anpassning förbättrades den sociala funktionen under det första året efter levertransplantation. Det centrala hindret under denna process att återfå ett normalt liv var trötthet. En fortsatt forskning i form av att fortsätta datainsamlingen tills mättnad uppstår kommer troligtvis att ge en fördjupning av kunskapen kring social funktion efter organtransplantation.Keywords:Organtransplantation, Social funktion, Patient, Grounded Theory, Charmaz