Smittämnen i avloppsvatten från sjukhus
en teoretisk jämförelse med samhället iövrigt utifrån Socialstyrelsens allmänna rådSOSFS 1989
Det finns ett hundratal patogena (sjukdomsframkallande) organismer som potentiellt kan spridas viaavloppsvatten. Bland dessa är det framför allt patogena organismer som infekterar mag-tarmkanalensom är av störst betydelse, eftersom de ofta utsöndras i stora mängder i avföringen och hamnar iavloppsvattnet. Enligt Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1989:39) bör det finnas beredskap för attdesinfektera avloppsvatten från smittskyddssynpunkt. Det gäller infektionskliniker på sjukhus,obduktionsavdelning från sjukhus med infektionsklinik och vissa mikrobiologiska laboratorier. Beredskapenför att kunna desinfektera avloppsvatten är dock resurskrävande och kravens relevans harifrågasatts. Den här rapporten gjordes på uppdrag av Socialstyrelsens smittskyddsenhet med syftet attundersöka om och i vilken omfattning patogena mikroorganismer sprids till avloppsvattnet frånsjukhus idag. Det gjordes även en jämförelse med samhället i övrigt, dvs. en bedömning av smittobelastningenvia sjukhusavlopp på de allmänna avloppssystemen. I den totala bedömningen berördesolika aktiviteter som laboratorieverksamhet, obduktioner, tvätt och städning men den gjordes framförallt utifrån potentiell spridning från vårdade patienter. Det gjordes för vård i samband med ?normal?verksamhet men även som det står i de allmänna råden (SOSFS 1989:39) "i samband med ett störreantal patienter med sjukdomar som smittar via avföringen". Andelen vårdade ställdes sedan i relationtill det totala antalet smittbärare i samhället inklusive de symtomfria. Störst fokus lades påanmälningspliktiga infektioner orsakade av Salmonella, Campylobacter, EHEC, hepatit A, Giardia,Cryptosporidium och amöba.I projektet gjordes en teoretisk jämförelse med beräknade kvoter för koncentrationen av de utvaldapatogenerna i avloppsvatten från fyra sjukhus samt motsvarande allmänna avloppsreningsverk. Deberäknade kvoterna angav att smittobelastningen från sjukhus i många fall var större jämfört medsamhället i övrigt. Det finns däremot uppenbara begränsningar med att utifrån sjukdomsstatistikenuppskatta mängden patogener som sprids med avloppsvattnet. Rapporteringen av smittfall vianationella övervakningssystem formas bl.a. av komplexa biologiska och sociala faktorer och det ärmycket som påverkar förloppet från att en person blir exponerad och infekterad till att falletregistreras hos SMI. De fall som registreras antas utgöra en bråkdel av det totala antalet infekteradeoch potentiella smittbärare i samhället.Bland de som vårdas på infektionskliniker utgör personer med misstänkta mag-tarminfektioner enbetydande vårdgrupp. Det är därför troligt att halterna av smittämnen i avloppsströmmar från eninfektionsklinik eller annan medicinsk vårdenhet vid en given tidpunkt kan vara högre än i avloppsvattenfrån t.ex. enskilda hushåll. Däremot antas utsläppen från alla hushåll och verksamheter utanförsjukhusen totalt sett vara större än enskilda sjukhus bidrag till det allmänna avloppsnätet. Det baserasbl.a. på att vårdtiden vanligtvis är någon eller några dagar. Dessutom kan symtomfria smittbärare ochde med symtom men som inte behöver läggas in på sjukhus sprida smittämnen via avloppet ihemmet, vilket även gäller vårdade patienter innan och efter sjukhusvistelsen. Det bör ävenunderstrykas att avloppsmängderna från enskilda sjukhus sannolikt utgör mindre än 1 % av den totalamängden avloppsvatten som de allmänna avloppsreningsverken behandlar varje år.Sammanfattningsvis innebär det att en mindre andel av smittflödet kommer att passera eventuellsaneringsanläggning vid infektionskliniken medan den största andelen av smittflödet kommer atttransporteras till de allmänna avloppsreningsverken. Därför kan det allvarligt ifrågasättas hur storeffekt rening av avloppsvatten vid infektionskliniker eller sjukhus har för belastningen av smittämnen.