Smaken och kapitalet
En analys av kulturpropositionen Tid för kultur utifrån Pierre Bourdieus teorier om kultur och makt
KulturKulturpropositionTid för kulturKulturpolitikSamhällePierre BourdieuKulturellt kapitalFältSmakKulturbegreppetMaktInnehållsanalysDiskursanalys
Syftet med denna uppsats är att synliggöra och problematisera vad kulturen sägs vara i svensk kulturpolitik, hur kulturpolitiken är utformad och för vem. Genom kvalitativ textanalys av 2009 års kulturproposition Tid för Kultur visar undersökningen att det i propositionen inte finns någon tydlig definition av vad begreppet kultur innebär. Det finns en uttalad medvetenhet om att kulturbegreppet är svårdefinierat men eftersom kulturbegreppet inte definieras i propositionen medför det en inkonsekvent användning.En viktig utgångspunkt för uppsatsen är att kulturen ? liksom kulturpolitiken ? kan utgöra en arena för maktspel. Av den anledningen är sociologen Pierre Bourdieus teorier om kulturella dominansförhållanden viktiga för undersökningen. Analysen påvisar att kulturpropositionen genom att avgränsa de kulturpolitiska åtgärderna till att endast omfatta de klassiska kulturformerna, ofta kallad finkulturen, reproducerar dessa kulturella maktstrukturer. Exempelvis ifrågasätts aldrig den förgivettagna ståndpunkten att det finns god och dålig kultur.Genom att relatera kulturpropositionens mål om allas möjlighet att ta del av kulturlivet till Bourdieus teorier om kulturellt kapital framkommer att målsättningen i sig är en omöjlighet, eftersom alla inte innehar samma kulturella förförståelser. Uppsatsen betonar att ett ökat fokus på att göra kulturens innehåll, snarare än formen, mer tillgängligt skulle medföra att fler kan ta till sig kulturen. Detta är dock beroende av att begreppen kultur och underhållning tillåts närma sig varandra.