Skadlig delning av fiske
En studie om FBL 3
I svensk lagstiftning finns ett starkt skydd för fiskevården som ska tillämpas vid fastighetsbildning och som medför att en fiskerätt uppdelas. Bestämmelserna kring delning av fiske, som finns i FBL 3:8, representerar ett starkt allmänt intresse och är juridiskt tvingande för fiskerättsinnehavaren. I korthet innebär det att en fiskerätt inte får delas genom fastighetsbildning på sätt som medför olägenhet av någon betydelse för fiskevården. Det är lantmäteriet som i sin roll som fastighetsbildningsmyndighet ska pröva om en uppdelning av fiske medför olägenheter för fiskevården. Syftet med denna studie har varit att undersöka hur lantmäterimyndigheten tolkar och tillämpar FBL 3:8 vid delning av fiske. För att undersöka detta har en enkät- och intervjuundersökning genomförts med lantmätare över hela avgränsningsområdet. Dessutom genomfördes en akt- och rättsfallsundersökning. Studien visar att antalet fiskedelningsärenden skiljer sig mellan länen, vilket påverkar hur vanligt det är att lantmätaren kommer i kontakt med paragrafen. Aktundersökningen visade på att i ungefär var tredje fiskedelningsärende prövades aldrig FBL 3:8. Tillämpningen av FBL 3:8 skiljer sig länsvis, men även mellan kontor och enskild handläggare. På vissa håll är man väldigt restriktiv till en uppdelning av fiske medan andra lantmätare anser att en uppdelning är godtagbar i speciella situationer. Förrättningslantmätarens bedömning huruvida det uppstår olägenheter för fiskevården skiljer sig tydligt då vissa t.ex. grundar sitt beslut utifrån en djupare prövning. Studien visar dock på att samråd med fiskeexperter på länsstyrelsen är väldigt ovanligt trots att det är rekommenderat i lantmäteriets handbok. En viktig faktor vid förrättningslantmätarens bedömning är att antalet fiskerätter inte ökar mer än vad fiskebeståndet klarar av. Förrättningslantmätaren tar även hänsyn till att för många fiskerätter i ett fiskevatten leder till fler viljor och en besvärligare förvaltning.