Ska alla med?
idrottslärares åsikter om inkludering av rörelsehindrade i undervisningen
Enligt statistiska centralbyrån finns det idag 600 000 rörelsehindrade i vårt samhälle. Hur många av dessa som är barn och ungdomar framgår inte av statistiken, men att det finns rörelsehindrade som ska ingå i den dagliga undervisningen vet vi alla. I Lpo94 (Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet, [Lpo94] 1994) står att läsa att det är viktigt att se alla elever och utgå från deras behov vid undervisningen. Finns det då elever med särskilda svårigheter som behöver extra mycket hjälp och resurser så är det viktigt att denne elev får det för att kunna erbjuda en likvärdig utbildning för alla. Det övergripande syftet med den här uppsatsen är att utifrån denna bakgrund undersöka om lärare i idrott och hälsa inkluderar rörelsehindrade i den dagliga undervisningen. Vi har också haft som avsikt att undersöka idrottslärares åsikter samt vilka orsaker de haft till att inte inkludera rörelsehindrade i undervisningen. För att kunna besvara de nyss nämnda frågeställningarna har vi främst använt oss av en enkätundersökning. Vi har dessutom använt oss av en intervju med en vuxen rörelsehindrad för att få fram relevanta frågor till enkätundersökningen och för att få fram en djupare analys av ämnet. Enkäter skickades ut till alla verksamma idrottslärare inom Luleå Kommun. Trettiosju stycken idrottslärare fick således var sin enkät. Resultatet visar att idrottslärare anser att inkludering ska genomföras. De vill dock betona specialundervisningens viktiga roll som ett komplement till den ordinarie idrottsundervisningen. Därtill visar undersökningen att kunskap, tid och ekonomi kan vara begränsande faktorer i inkluderingsarbetet. Enkätsvaren antyder att det finns kunskapsbrister om handikappet rörelsehinder.