Sjukskrivning och stressrelaterad ohälsa
Förändringstempot och stressen på våra arbetsplatser och i samhället har stegrats. Stressrelaterad ohälsa står för en stor del av långtidssjukskrivningarna med de ekonomiska konsekvenser som detta innebär. Studiens syfte var att undersöka om man genom instrumentet Stress and Crisis Inventory (SCI) kan förutsäga sjukskrivningstidens längd vid stressrelaterad ohälsa. Dessutom avsågs att undersöka huruvida tidig kontakt med arbetsplatsen via företagsläkare förkortade sjukskrivningstiden jämfört med omhändertagande av psykolog.Den undersökta gruppen bestod av 12 patienter med stressrelaterad ohälsa. Dessa indelades slumpmässigt i två grupper. Den ena gruppen behandlades av en företagsläkare och den andra av psykolog. Sjukskrivningens längd beräknades i de två grupperna. Medianvärdet för sjukskrivning var 2 månader bland de patienter som hade en hög SCI-poäng och 9 månader för dem med en låg poäng.De båda behandlingsgrupperna hade samma sjukskrivningslängd. I bägge grupperna fanns patienter som hade varit sjukskrivna i sex månader eller mera trots insatser. De flesta patienter hade varit sjukskrivna mindre än sex månader. Grupperna hade ungefär lika SCI-poäng.SCI-formuläret tycks vara ett bra prognosinstrument för sjukskrivningens längd vilket har rapporterats tidigare. Det kan vara en fördel att tidigt få en uppfattning om prognosen avseende framtida sjukskrivning. Man kan därmed få en realistisk uppfattning om behovet av rehabiliteringsåtgärder.Studiens sekundära syfte var att undersöka om tidig kontakt med arbetsplatsen via företagsläkare förkortade sjukskrivningstiden jämfört med omhändertagande av psykolog. Det visade sig emellertid att även omhändertagandet av psykolog oftast omfattade kontakt med patientens arbetsplats. Frågeställningen om tidig kontakt med arbetsplatsen förkortar sjukskrivningstiden kunde därför inte belysas i denna undersökning.För att kunna utvärdera om tidig kontakt med patientens arbetsplats förkortar sjukskrivningstiden, borde man jämföra patienter som behandlas i FHV med patienter som handläggs utan sådan arbetsplatskontakt, t ex inom allmänmedicinen.