Sjuksköterskan i rationaliseringstiderna
En kvalitativ studie om sjuksköterskors upplevelser av omstruktureringar inom vården
Under de senaste årtiondena har det skett ett flertal omstruktureringar inom vården, som influerats av industrins tekniska sätt att tänka, samt av New Public Management (NPM) som medfört ett ökat fokus på effektivitet och utnyttjande av resurser. Dessa omstruktureringar har medfört stora förändringar för sjuksköterskorna, där nedskärningar av personal är en del. Detta gör att man kan tala om en rationalisering av vården. Syftet med denna studie är att se hur sjuksköterskor upplever denna rationalisering, och mer specifikt att studera hur de upplever att omstruktureringarna har påverkat arbetssituationen och kvaliteten i deras arbete, samt hur vårdcentraler som organisation utövar makt över dem. Studien består av fem semistrukturerade intervjuer med distriktssköterskor från två vårdcentraler i Uppsala. De teoretiska begrepp som använts är Webers rationalisering, byråkrati, samt Ritzers McDonaldisering och rationalitetens irrationalitet, som applicerar Webers teori på det moderna samhället. Teorierna antyder tillsammans med tidigare forskning och respondenternas uttalanden att det skett en byråkratisering av vården, där allt mer handlar om regler och dokumentation. Respondenterna upplever att ledningen utövar makt över dem, och menar att det är svårt att påverka de beslut som fattas. Enligt McDonaldiseringen har effektivitet, kalkylerbarhet, förutsägbarhet och kontroll fått stor betydelse för verksamheter av olika slag, vilket respondenterna antyder är fallet också med vården. De intervjuade sjuksköterskorna upplever att rationaliseringen resulterat i försämrade arbetsvillkor, samt ett minskat fokus på vårdens kvalitet, vilket kan förklaras med begreppet rationalitetens irrationalitet. Sjuksköterskorna upplever att det satsas för lite på personalen, dels vad gäller vikarier och så kallad kringpersonal, men också i fråga om kompetensutveckling. De upplever att satsningar på personalen skulle medföra en bättre arbetsmiljö för dem, vilket skulle få dem att trivas bättre och bli mer engagerade i arbetet. Att värna om sjuksköterskornas välmående och resurser skulle medföra att de kunde göra ett bättre jobb där deras kompetens utnyttjades mer effektivt. Detta skulle i sin tur medföra en bättre vård till patienterna och dessutom generera vinst till organisationen.