Självhjälp med e-poststöd vid full och partiell anorexia nervosa
preliminära resultat från en randomiserad kontrollerad studie
Anorexia nervosaSjälvhjälpsbehandlingE-poststödKognitiv beteendeterapiAcceptance and commitment therapy
Anorexia nervosa är ett allvarligt tillstånd med hög dödlighet i långtidsuppföljningar. Trots detta finns i dagsläget ingen tydlig evidens vad gäller val av metod eller effektivitet när det gäller behandling för denna problematik. Föreliggande uppsats rapporterar preliminära resultat från en randomiserad kontrollerad studie av självhjälp med e-poststöd för individer med full och partiell anorexia nervosa. Syftet var att undersöka huruvida en behandling i självhjälpsformat som bygger på rekommenderade riktlinjer för vård av anorexia nervosa samt acceptance and commitment therapy är effektiv med avseende på beteende-, attityd- ochpersonlighetsvariabler relaterade till ätstörningsproblematik samt generella variabler som depression, självkänsla, tillfredställelse med livet och social anpassning. Under tidsperioden inkluderades 15 deltagare i studien och randomiserades till behandling(N=7) eller väntelista (N=8). Deltagare genomgick EDE-intervju före och efter behandling respektive väntelista samt svarade på en rad självskattningsformulär. Behandling respektive väntelista pågick under 12 veckor där deltagare i behandlingsgruppen arbetade på egen handmed ett nyskrivet självhjälpsmaterial med stöd via e-post från en kontaktperson.?Intent-to-treat?-analyser visade på enstaka signifikanta förbättringar i inomgruppsjämförelser mellan för- och eftermätning för behandlingsgruppen på attitydvariabler. Deltagarna i behandlingsgruppen försämrades dock signifikant på den generella variabeln social anpassning. Beräkning av kliniskt signifikanta förbättringar visade på enstaka förbättringar för enskilda deltagare. Ingen deltagare rörde sig ur en ätstörningsdiagnos men två deltagare i behandlingsgruppen ökade i vikt. Ingen deltagare i väntelistgruppen ökade lika mycket, istället gick tre ner motsvarande vikt. Slutsatserna är att resultaten är för preliminära för att med säkerhet kunna uttala sig ombehandlingsformatets effektivitet för denna problematik. Data från fler deltagare samt uppföljningsmätningar behövs för att kunna besvara frågeställningarna på ett adekvat sätt.