Självgranskning
revisorers syn på självgranskning och de
motåtgärder som anses eliminera ett självgranskningshot
Revisorns oberoende vid revisionsuppdraget är en grundläggande förutsättning för att skapa trovärdighet åt det granskade bolagets ekonomiska information. Idag erbjuder revisionsbranschen sina klienter en mängd tjänster utöver lagstadgad revision. Statistik från år 2001 visar att 35 procent av branschens nettoomsättning härrör sig från redovisnings- och bokföringstjänster. När revisionsbyrån tillhandahåller klienterna revision i kombination med konsulttjänster uppstår ett så kallat självgranskningshot. Självgranskning innebär att revisorn, eller någon annan i den revisionsgrupp där han eller hon är verksam, vid rådgivning som inte utgör revisionsverksamhet har lämnat råd i en fråga som till någon del omfattas av granskningsuppdraget. Syftet med uppsatsen var att, utifrån ett revisorsperspektiv, undersöka hur självgranskning upplevs och vilka motåtgärder som anses kunna eliminera ett självgranskningshot. För att uppnå syftet genomfördes personliga intervjuer med fyra auktoriserade revisorer. Rimliga slutsatser är att självgranskning inte anses vara ett betydande hot mot revisorns oberoende. Det styrks av att ingen av revisorerna någonsin avböjt eller avsagt sig ett revisionsuppdrag på grund av självgranskning och ingen har heller använt sig av externa motåtgärder för att eliminera ett självgranskningshot. Självgranskningshotet balanseras oftast med hjälp av byråinterna åtgärder.