Sexuell dysfunktion hos kvinnor efter strålbehandling ur ett biopsykosocialt perspektiv
Bakgrund: Sexualitet är väsentligt för människans identitet, relationer och upplevelser; ett komplext livsområde. Strålbehandling som ges till kvinnors bäckenregion påverkar hennes sexuella förmåga genom biverkningar till hud och slemhinnor som ger smärta och obehag samt minskad komfort i underlivet. Ofta ges inte den adekvata information som patienten har rätt till på grund av fördomar och okunskap. Syftet med litteraturstudien var att belysa hur kvinnors sexualitet påverkas av strålbehandling mot bäckenmaligniteter och kvinnornas behov av information. Metod: Uppsatsen är en litteraturöversikt utifrån 10 artiklar som söktes i databaserna CINAHL och PubMed. Resultatet visade att symtom som fatigue, diarré och aptitlöshet samt vaginala förändringar som minskad elasticitet, vaginal snävhet, dyspareuni och utebliven lubrikation leder till sexuell dysfunktion. Sexuell dysfunktion är ett av de mest rapporterade symtomen efter avslutad strålbehandling, oavsett bäckenmalignitet som hon har behandlats mot. Psykosociala förändringar såsom förändrad kroppsuppfattning, självbild, parrelation, nedsatt självförtroende, stress, oro och svårighet att hantera sin situation bidrar också till sexuell dysfunktion. Sexuell dysfunktion kvarstod lång tid efter avslutad behandling. Alla patienter efterfrågade information om hur behandlingen påverkar sexualiteten. Diskussion: Patienterna har behov av stöd och rådgivning hela vägen i den onkologiska processen genom kontinuitet av specialistsjuksköterska. För att kunna utföra god och säker omvårdnad behöver sjuksköterskan utrustas med ökad kunskap och förståelse i ämnet och patienten vill att sjuksköterskan erbjuder information och samtal om sexualitet. Slutsats: Sexuell dysfunktion är ett ofta rapporterat symtom efter avslutad strålbehandling mot bäckenmaligniteter och dessutom mätbart lång tid efter avslutad behandling. Alla patienter efterfrågar information om biverkningar som påverkar sexualiteten. Sjuksköterskan har ett ansvar för att kvinnan får information om de biverkningar som påverkar hennes sexualitet samt att ge henne möjlighet att ställa frågor, och att ha en tillåtande hållning och attityd.