Sexualbrottslagstiftningen
under utveckling?
Det nuvarande kapitlet i brottsbalken som handlar om sexualbrott tillkom 1984. Innan dess hade samma regler gällt i över tjugo år. Den äldre rätten speglade gamla tiders moraluppfattningar. Om flickan, till exempel, betett sig inbjudande innan övergreppet fick hon skylla sig själv. Då bedömdes övergreppet som mindre grovt. Även kvinnosynen var negativ. Det fanns en tro att kvinnor ofta ljög om övergrepp eller använde hot om angivelse som ett utpressningsredskap. Syftet med den nya lagen var att bryta med dessa gamla synsätt och anpassa lagstiftningen efter verkligheten. Men nu har det gått ytterligare nästan tjugo år och frågan är då om det är dags för en ny revidering av sexualbrottskapitlet. Rättsutvecklingen som skett har, förutom att förtydliga vad som skall vara gällande, visat på ett flertal svaga punkter i dagens lagstiftning. Det finns ett stort behov av att särreglera brott begångna mot barn och brott begångna mot vuxna. Vidare finns det även ett behov av att ändra formuleringen i lagtexten i flera fall. Såsom kapitlet ser ut nu har även den tänkta systematiken gått förlorad, bland annat på grund av att våldtäktsparagrafens utformning har förändrats från att ha den sexuella handlingen i fokus, till att kränkningens art och grad är det avgörande. Denna uppbyggnad stämmer inte överens med den systematiska uppbyggnaden av de andra paragraferna. Hela rättsutvecklingen sammantaget visar på att det finns ett stort behov av att kapitlet ses över.