Separation med begränsad fysisk kontakt - ett sätt att minska stressen och öka välfärden för ko och kalv inom mjölkproduktionen?
Separation av ko och kalv sker tidigt inom både konventionell och ekologisk mjölkproduktion. Enligt KRAV:s tidigare regler skulle ko och kalv gå tillsammans under råmjölksperioden, det vill säga de första fyra dygnen. Nyligen ändrades reglerna till endast ett dygn och närmar sig i och med det praxis inom konventionell produktion, där djuren separeras omgående efter födseln. Detta innebär en stor kontrast mot nötkreaturens naturliga beteende, där ko och kalv skiljs åt i samband med kalvens könsmognad eller ännu senare. Studier har visat att den tidiga separationen inom mjölkproduktionen innebär en stress och ett potentiellt välfärdsproblem för både ko och kalv. Forskning tyder också på att reaktionen är kraftigare ju längre tid som djuren har gått tillsammans innan separationen sker. Samtidigt finns det fördelar med att låta ko och kalv gå tillsammans, både vad gäller hälsa och välfärd.
Denna studie ämnade undersöka huruvida en separationsmetod där ko och kalv hade möjlighet till viss fysisk kontakt även efter separationen skulle kunna vara ett sätt att minska stressen och öka välfärden för djuren. Kalvarna gavs ej möjlighet att dia kon efter separationen utan fick mjölk i napphink. Separationen skedde efter att ko och kalv fått gå tillsammans i kalvningsboxen i fyra dygn. Försöket utfördes på en privat mjölkgård utanför Uppsala som en pilotstudie med n = 8 ko/kalvpar fördelat på två olika behandlingsgrupper. Den ena gruppen gavs möjlighet till viss fysisk kontakt mellan ko och kalv efter separationen, den andra gruppen hade enbart hörselkontakt. Välfärden analyserades genom etologiska observationer av bland annat vokaliseringar, vandrande, idissling och lekbeteende som genomfördes med start trettio minuter efter separationen och pågick under sex timmar under separationsdagen och fyra timmar dagen efter. Även hur nära kon befann sig kalven noterades, detsamma gällde social kontakt mellan ko och kalv eller kalv och andra kor.
Utifrån resultaten av studien tycks möjlighet till viss fysisk kontakt efter separationen bidra till ökad välfärd för både ko och kalv. Korna som gavs möjlighet till fysisk kontakt med sina kalvar idisslade i större omfattning, vilade mer och vokaliserade mindre. De stod eller låg också alerta, spända och med huvud högt och öronen riktade i mindre utsträckning. Kalvarna som kunde ha fysisk kontakt med sina moderkor lekte betydligt mer än de kalvar som enbart kunde höra moderkon. Liksom korna stod eller låg de alerta och uppmärksamma mer sällan än kalvarna som enbart hade hörselkontakt med modern. Studien är dock gjord i liten skala, och fortsatta studier på ett större material vore önskvärt för att säkerställa resultaten statistiskt.