Se mig för den jag är!
Pedagogers olika sätt att stärka barns självkänsla och barns uppfattningar om detta
Mitt syfte med examensarbetet är att skapa en förståelse av hur pedagoger på en förskola arbetar med att stärka barns självkänsla och få en uppfattning av hur barnen upplever pedagogernas intentioner. Genom min bakgrundstudie har jag uppmärksammat ett samband mellan forskarnas sätt att beskriva utveckling av självkänsla och det är att självkänslan formas genom interaktion med andra människor. Forskare och teoretiker jag använder mig av utgår utifrån det interaktionistiska synsättet är främst Stern, Mead och Brodin & Hylander. Undersökningen har utförts genom ostrukturerade observationer och kvalitativa intervjuer och stöd för dessa metoder finner jag bland annat i Patel & Davidson (1991). I min studie finner jag att pedagogerna arbetar med att stärka barns självkänsla i organiserade aktiviteter och i vardagliga situationer på olika sätt. Barnen upplever att de blir sedda och får sina personliga uttryck bekräftade i de allra flesta situationer. Dock upplever jag att pedagogerna vid ett fåtal tillfällen blandar ihop självkänsla med självförtroende, och istället för att bekräfta barnet för den de är och stärka självkänslan så uppmuntras barnets prestationer och fokus hamnar då på barnets självförtroende.