Screening för att upptäcka läs- och skrivsvårigheter i gymnasieskolan
hur testerna används för kartläggning, undervisning och resursfördelning
Syftet med studien var att undersöka hur screeningtester i gymnasieskolan hanteras av skolorna, hur resultaten används samt på vilka sätt de påverkar verksamheten på individ-, grupp och organisationsnivå. Studien har en kvalitativ ansats där intervjuer och fokusgrupper användes för att samla in data. För att analysera det insamlade materialet valdes tematisk analys. Resultatet visar att många av informanterna har en skeptisk hållning till screeningtesten, men trots det vill ha kvar dem. Det lyfts fram en uttalad önskan att det ska finnas nya och moderna, gärna digitala, test. Att testa elevernas förmågor uppfattas som en problematisk aspekt av screeningen. Potentiellt negativa konsekvenser av detta ansågs vara risken att lärares attityder skulle påverkas negativt av låga screeningresultat. Det finns en uppfattning att testerna är en fråga för svensklärarna, men inte rör andra lärare. Rektorerna upplevs inte vara insatta i screeningtesterna och det fanns en frustration över att resultaten inte påverkade resursfördelningen på ett synligt sätt. Läs- och skrivsvårigheter rör alla skolämnen och måste uppmärksammas som svårigheter att nå kunskapsmålen i alla ämnen som ställer krav på läs- och skrivförmågan. Därför behöver alla lärare ha kunskap om språkutvecklande arbetssätt. Screeningtester kan vara en bra informationskälla om elevernas förutsättningar och behov av stöd. Det förutsätter dock att alla som utifrån testresultaten ska bedöma detta också är insatta i vad testen mäter och hur de bör hanteras. Med tanke på vad vi vet om de negativa effekterna av läs- och skrivsvårigheter och vilken stor del av människors liv som påverkas av förmågan att förstå olika typer av texter, borde det vara alla skolors främsta fokus att se till att eleverna får förutsättningar att utveckla en god läs- och skrivförmåga.