Samordning inom den svenska hjortnäringen
lämpliga organisationsformer utifrån nyzeeländska lärdomar
Det importeras hjortkött till Sverige till ett värde av ca 135 miljoner SEK om året. Merparten
kommer från Nya Zeeland. Köttet säljs främst till restauranger via grossister.
Den svenska hjortnäringen består av ca 400 hägn av varierande storlek med en mycket
heterogen grupp av uppfödare. Det finns stora skillnader mellan de svenska och de
nyzeeländska uppfödarnas mål med sin verksamhet. De flesta svenska uppfödare sköter hela
värdekedjan själva, medan den nyzeeländska näringen till stor del samordnas genom stora
traditionellt organiserade kooperativa företag.
Denna studie syftar till att undersöka vilka organisationsformer, som vore lämpliga att
implementera i den svenska hjortnäringen utifrån lärdomar hämtade från Nya Zeeland. Tre
organisationsformer analyseras, nämligen traditionell kooperation, internentreprenöriell
kooperation och investerarägda företag. Analysen av dessa organisationsformer sker utifrån
de båda ländernas rådande marknadssituation.
Det empiriska materialet samlades in genom kvalitativa intervjuer i Nya Zeeland och i
Sverige. Intervjuobjekten var utvalda hjortuppfödare och branschtjänstemän. Frågorna syftade
till att få en bild av intervjuobjektens syn på näringen för att kunna applicera dessa kunskaper
på de teoretiska organisationsmodellerna. Studien bygger främst på transaktionskostnads-,
agent- och äganderättsteori. Teorierna används för att belysa skillnader i de olika
organisationsformerna.
Resultatet av studien visar att de nyzeeländska volymerna lämpar sig för traditionell
kooperation med bulkvaran hjortkött. Sverige har svårt att med sina små volymer konkurrera
med Nya Zeeland. Därför måste den svenska näringen, om den ska vara slagkraftig,
eftersträva en vertikal integrering, där uppfödarna äger produkten så långt som möjligt i
värdekedjan och därmed erbjuder produkter direkt till konsumenten. För att äga produkten
genom hela kedjan krävs högre kapitalinsatser, vilket medför osäkerhetskostnader men även
möjligheter till ökade intäkter.
Studien visar att de organisationsformer, som vore lämpligast för Sverige, är den
internentreprenöriella kooperationsformen och den investerarägda företagsformen. Båda
formerna bygger på individuellt ägande. Sådant ger ofta incitament till ett ökat
ansvarstagande för företaget. Ansvarstagandet uppkommer genom att uppfödaren i dessa
system har investerat kapital och har en möjlighet att ta del av en framtida värdestegring på
företaget. Det individualiserade ägandet minskar de agent- och äganderättskostnader, som
uppstår vid samordning. Dessa ägandeformer har en potential att ge hjortnäringen en
möjlighet att öka produktionen och utvecklas på ett konkurrenskraftigt sätt.