Samhällskunskapsundervisning på program
och elever med svenska som andraspråk
Uppsatsen handlar om hur samhällslärare arbetar med att bemöta de svårigheter som finns i samband med undervisning på gymnasiet, i klasser där ett fåtal elever som har svenska som andraspråk ingår. Studien riktar sig särskilt in på undervisning andraspråkselever som integrerats i svensk grundskola under högstadiet. Undersökningen baseras på kvalitativa intervjuer med tre samhällslärare, verksamma inom samma gymnasieförbund. Frågeställningarna riktar sig in mot vilken kompetens läraren har, vilket stöd som finns i organisationen, samt lärarens planering och genomförande av undervisningen. Resultatet av studien visar att de deltagande samhällslärarna, trots att de arbetar inom samma gymnasieförbund, jobbar under olika förutsättningar. Lärarna arbetar nästan helt uteslutande utifrån sina egna samlade erfarenheter. Utbildning kring undervisning av elever med svenska som andra språk saknas helt. Undersökningen visar också att lärarna nyttjar arbetslag och resurser i varierande utsträckning. Samtliga samhällslärare jobbade utan samarbete med modersmålslärare, eftersom det inte fanns någon sådan att tillgå. Studien visar att ingen av de intervjuade samhällslärarna förenklar språket i undervisningen, eller förenklar texterna på något sätt, utan de ställer samma krav på samtliga elever. Eleverna med svenska som andra språk gör samma prov och inlämningsuppgifter som sina kamrater, även om dessa är väldigt svåra för eleven. I mån av tid försöker de tre ämneslärarna att diskutera ord och begrepp, ställa följdfrågor m.m. till eleverna. Lärarna ger även tips till svenska två eleverna om olika internetsidor där ämnesområdet finns med ett enklare språk. Samhällslärarna menar samstämt, att många elever som har svenska som sitt andra språk och integrerats i den svenska grundskolan under högstadiet, inte har ett tillräckligt utvecklat språk för att klara av samhällskunskapsämnet på ett bra sätt.