SällskapsGobeläng
Jag har vävt porträtt ett tag nu. Jag har tyckt om det sällskapliga i det. Umgänget med bilden av ett ansikte. Men var det egentligen bilden jag ville umgås med? Var det inte personen? Kanske kunde jag använda bilden för att komma personen nära? Jag ville ta det ett sällskapligt steg till. Så jag sökte upp folk. Folk som intresserar mig. Skickade brev till dem och föreslog att vi skulle träffas. Åkte hem till dem och vävde deras porträtt. Och under tiden umgicks vi. Det var det det hela handlade om. SällskapsGobeläng.