SKRED I NIPOR OCH KONSEKVENSER FÖR VATTENKRAFTSANLÄGGNINGAR I ÅNGERMANÄLVEN.
Detta examensarbete behandlar stabiliteten hos den typ av siltiga nipor som före-kommer längs med och i direkt anslutning Ångermanälven. Dessa sluttningar som i många fall antar karaktären av rasbranter har i många fall en alltför hög släntlutning för att kunna betraktas som stabila enligt traditionella beräkningsmetoder, men verkligheten visar att dessa beviserligen har den egenskapen att kunna stå kvar i mer extrema geometrier. Detta tillskrivs ofta egenskapen hos sand och framförallt silt att hysa negativa portryck samt cementeringseffekter till följd av mineralisering.Ägare av vattenkraftsanläggningar längs med Ångermanälven, till vilka e.on tillhör, har uttryckt en viss oro över vissa enstaka större skred som skulle kunna tänkas förekomma vid mer extrema tillfällen, där den stabiliserande förmågan blir reducerad och risken för att dessa generera flodvågor av det större slaget, ökar. Detta kopplat till andra omständigheter vid dessa tidpunkter som höga vattenflöden och minskad av-bördningskapacitet i själva dammen, gör att det finns ett intresse i branschen att kart-lägga stabiliteten hos slänter i anslutning till vattendrag, inte minst då skred generar drivgods, vilket kan leda till igensatta utskov.Studien har behandlat Ångermanälven från kraftverket i Sollefteå C upp till Nämforsens kraftverk i Näsåker och har ur stabilitetssynpunkt fokuserat på två slänter, en i Remsele och den andra i Mo-Norrtannflo, där det för den förstnämnda fanns en del material tillgängligt från tidigare undersökningar, medan det för den andra krävdes undersökningar i fält för att fastställa dess egenskaper.Av de analyser som gjorts framgår att de studerade objekt och området närmast om-kring dem verkar vara stabila mot de djupare skred som befarades. Däremot tycks ytli-gare skred och erosion utgöra ett större problem, och bör analyseras och karteras mer för området som helhet för att fastställa den egentliga förkomsten av dessa, i synnerhet då just ytligare skred som berör större ytor kan bidra med stora mängder drivgods.