Ryska och litauiska - i den rörliga betoningens spår
Nybörjaren i ryska eller litauiska stöter strax på en svårighet, som han eller hon oftast inte mött tidigare: den rörliga betoningen. Om man som jag studerat båda språken frågar man sig så småningom om överensstämmelserna i deras betoningsmönster ? som så många andra av likheterna ? beror på ett gemensamt ursprung. Kan det rent av vara möjligt att utifrån betoningen hos en viss ordform i det ena språket förutse betoningen hos en viss ordform i det andra språket?Jag har därför försökt sammanställa de ljudlagar som förändrat betoningsmönstren från baltoslaviskan och fram till våra dagars ryska och litauiska. Jag har dock begränsat mig till substantiven, inte minst därför att det är denna ordklass där den studerande möter de största svårigheterna. Jag har dessutom avstått från att beskriva utvecklingen före baltoslaviskan, och inte heller tar jag upp enstaka avvikande former. Dessutom har dualen lämnats därhän, eftersom dessa former är helt utdöda i dagens ryska och obsoleta i litauiskan, varvid den modernspråkliga komparativa effekten går förlorad. Uppsatsen gäller accentförhållandena, och förändringarna i ordens böjning ? som är uppenbara när man betraktar de många exemplen ? berörs inte heller.Först kommer en beskrivning av ?start och mål?, d.v.s. substantivbetoningen i de båda moderna språken. Avsikten är att den som endast studerat det ena språket ska få en inblick i förhållandena i det andra. Därefter följer en redogörelse för accentförhållandena i baltoslaviskan, och sedan ? parallellt så lång det är möjligt ? de ljudlagar som lett fram till dagens förhållanden. Avslutningsvis försöker jag att med ett antal exempel visa hur man kan följa ett ord från ryskan till litauiskan eller vice versa för att pröva överensstämmelsernas pålitlighet.