Revisorns oberoende
-Med fokus på analysmodellen och revisorsrotation
Enrons kollaps år 2001 aktualiserade frågan om revisorns oberoende. Ett ämne som till stor del utgör själva grundstommen i revisorsyrket. Enronskandalen förde med sig en ordentlig restriktion av amerikanska, men även svenska, regelverk. Dessa reglementen åsyftar att säkerställa revisorns oberoende gentemot sina klienter, för att minska risken för nya redovisningsskandaler. I Sverige infördes analysmodellen i revisorslagen den första januari år 2002. Enligt analysmodellen ska den enskilde revisorn inför varje nytt granskningsuppdrag, samt löpande närhelst anledning finns, kontrollera att han eller hon kan anses vara oberoende utifrån fem definierade hotbilder mot revisorns oberoende. Under samma period som analysmodellen skrevs in i revisorslagen antogs EU-rekommendationen 2002/590/EG, vilken behandlar revisorns oberoende i EU. Denna rekommendation skiljer sig inte på många punkter från den svenska analysmodellen, med undantag för dess inrådan om revisorsrotation. Enligt rekommendationen ska en revisor som har suttit på samma revisionsuppdrag under en tidsperiod på sammanlagt sju år i följd avsäga sig uppdraget.Syftet med denna uppsats var att undersöka hur revisorer betraktar oberoendet samt analysmodellen och revisorsrotationen, för att avgöra hur tillfredsställande dessa verktyg fungerar. För att besvara studiens syfte tillämpades kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sex revisorer i Umeå.Undersökningen visar att revisorernas inställningar till oberoendet, och till de instrument som ska garantera det, varierar ganska kraftigt. I stort anser dock respondenterna att analysmodellen uppfyller sitt syfte mer tillfredsställande än revisorsrotationen, och att modellen har medfört ett mer strukturerat sätt för revisorer att hantera oberoendeproblematiken. Revisorerna var på det stora hela betydligt mer negativt inställda till revisorsrotation än till analysmodellen. Kritiken bottnade främst i den tappade effektivitet och den företagsspecifika kunskapsförlust som revisorerna ansåg blir följden av ett revisorsbyte. Huruvida ett fullkomligt oberoende kan uppnås i praktiken var revisorerna oense om. En förekommande uppfattning var att ett fullständigt oberoende skulle innebära att revisorn tvingas distansera sig själv från klienten, vilket skulle betyda att revisorn inte blir tillräckligt förtrogen med klientföretaget för att kunna åstadkomma en fullgod revision.Vår slutsats är att effektiva revisorer med en hög grad av företagsspecifik kännedom är minst lika viktigt för revisionens kvalitet som ett fullkomligt oberoende, kanske till och med viktigare. Mot bakgrund av detta och under förutsättningen att revisorn tillämpar analysmodellen och andra interna kvalitetssäkringssystem, anser vi revisorsrotation medföra ett onödigt resursslöseri. Vi anser dock att revisorsrotation medför ett ökat allmänt förtroende för oberoende revision och till viss del fungerar som ett komplement till analysmodellen. Bortsett från analysmodellens otydlighet beträffande vissa gränsdragningar, har vi fått intrycket att analysmodellen uppfyller sitt syfte på ett förhållandevis tillfredsställande sätt.