Revisorns möjligheter och skyldigheter - vid ekonomisk brottslighet
Ekobrottsmyndigheten uppger i en rapport från december 2005 att den ekonomiska brottsligheten har ökat de och kommer att öka framöver. De senaste årens redovisningsskandaler i Europa och USA har satt revisorn och finansiell revision i fokus. Förtroendet för revisorer har skadats och revisorns oberoende har därmed ifrågasatts. Syftet med vår uppsats har varit att öka förståelsen för vilka skyldigheter och möjligheter revisorn har idag att upptäcka och motverka ekonomisk brottslighet. Studien begränsar sig till att omfatta externrevisorer i Sverige och de ekonomiska brott han har möjlighet att upptäcka vid en traditionell revision. Den teoretiska referensramen har byggts upp av gällande regelverk, lagstiftning och aktuell forskning på området finansiell revision och ekonomisk brottslighet. Vi har gjort en kvalitativ fallstudie genom intervjuer med företrädare för KPMG, Deloitte & Touche, Ernst & Young, Öhrlings PricewaterhouseCoopers, FAR, Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten. Våra slutsatser är att bokföringsbrottet är det brott revisorn har störst möjlighet att upptäcka vid en revision, samt att revisorns inte har någon skyldighet att upptäcka ekonomisk brottslighet. Revisorn är dock skyldig att anmäla de ekonomiska brott han upptäcker vid en revision. Vi har förstått att syftet med den lagstiftning som behandlar revisorns anmälningsplikt är preventivt. Att det existerar förväntningsgap mellan revisorer och användare av den finansiella informationen är olyckligt och revisorsbranschen bör arbeta för att minska gapen genom att exempelvis informera användarna. Om revisorn ska kunna upptäcka ekonomisk brottslighet krävs att han får ett större ansvar för detta genom lagstiftningen och i så fall behöver revisorn också använda sig av specialister vid revisionen i större utsträckning.