Revisorn som fristående rådgivare
acceptera eller avvisa uppdraget?
Efter problemdiskussion och presentation av syftet kommer en kort beskrivning av revisorn och den lagstiftning som revisorn måste följa. Vi beskriver de rekvisit som måste uppnås för att ansvar skall kunna krävas. Fortsättningsvis presenteras den del i revisionsverksamheten som utgör rådgivning. Denna typ av rådgivning är försäkrad genom revisorns obligatoriska ansvarsförsäkring. Koncentrationen ligger slutligen på den fristående rådgivningen. Den rådgivning som kan generera betydande skadeståndsanspråk för revisorer och som inte täcks av den obligatoriska ansvarsförsäkringen. Vi studerar dels förarbeten och doktrin men koncentrationen finns på den praxis som råder idag. Den fristående rådgivning som revisorer utför betraktas som konsultationskaraktär. Rättsfallen är grundläggande för att vi skall uppnå vårt syfte. Syftet är att undersöka när revisorer bör avstå från att ge fristående rådgivning.Vår slutsats bygger på de presenterade rättsfallen och som visar på vilka grunder som domstolarna har gjort revisorn ansvarig. När en revisor inte ger fristående rådgivning till sin klient blir denne immun mot dessa skadeståndsanspråk. Revisorn kan genom att följa reglering och vara noggrann i sin dokumentation av uppdraget minimera risken för ett skadeståndsanspråk. En revisor måste vara mycket medveten om vilka områden som innehåller osäkerhet och göra ordentliga riskanalyser innan ett uppdrag med konsultationskaraktär antas.