Resursutvärdering av insatsmöjligheter
Huvudkulvertsystem vid SSAB EMEA, Luleå
SSAB EMEA är en av världens mest framstående industrier inom ståltillverkning. För att säkerställa en fortlöpande stålproduktion och en i övrigt fungerande verksamhet måste alla delar i ledet fungera. En mycket vital funktion är en fungerande eldistribution. Under jord på verksamhetsområdet går så kallade kabelkulvertar där kraft- och manöverkabel är förlagda. Dels strömförsörjer kablarna tillverkningsprocesser och anläggningar på området och dels finns manöverkablar för styrning av tillverkningsprocessen. En brand i någon del av dessa kabelkulvertar skulle innebära svåra konsekvenser ur ett ekonomiskt perspektiv och kan också resultera i allvarliga personskador eller dödsfall. Arbetet i den här rapporten har utrett vad SSAB EMEA:s egen verksamhet kan göra vid en brand i kabelkulverten. Det blev i stor utsträckning intressant att ta reda på vad den interna räddningstjänsten på verksamheten hade för möjligheter att göra en insats. Avdelningen för eldistribution på verksamheten har också en viktig roll vid en insats då de har expertkompetensen gällande elutrustningen.Fyra huvudsakliga frågeställningar fastställdes som skulle bli en grund för det vidare arbetet. ? Kulvertens utformning och dess brandskydd?? Verksamhetens beredskapsresurser vid olyckor i form av materiell och utbildning?? Vilken kompetens finns inom interna räddningstjänsten om starkströmsanläggningar och säkert agerande?? Vad har personalen vid eldistributionen för rutiner att göra kulverten spänningslös vid brand?Metoderna som har använts för att göra den här resursutvärderingen av verksamheten bygger till stor del på platsbesök och intervjuer vid dels avdelningen för eldistribution och dels vid den interna räddningstjänsten. Initialt i arbetet ansågs det viktigt att skapa sig en klar och tydlig bild av de två olika avdelningarna. Vilka resurser hade respektive avdelning? Hur var deras syn på frågan och dess problematik? Flertalet besök i kulvertsystemet gjordes för att se vilka fysiska förutsättningar anläggningen hade i fråga om brandskydd, framkomlighet, utrymningsmöjligheter och dylikt. Diskussioner om kompetens bland beredskapsstyrkan samt resursinventering av brandstationens utrustning genomfördes. Diskussioner och intervjuer satte en grund för vilka områden som skulle utredas vidare i litteraturstudier. Stor vikt lades vid säkerhetsfrågorna och framförallt personsäkerhet i fråga om räddningsinsatser i starkströmsanläggningar. Det spåret ledde vidare till en utredning av ett antal olika släckmedelsmetoder med för- respektive nackdelar vid användning i starkströmsanläggningar. Vid en brand är det mycket troligt att en rökdykarinsats kan bli aktuellt. Föreskrifter gällande rökdykning utreddes i rapporten med hänsyn till resurserna på verksamheten.Insatsplanering handlar om att förhindra uppkomsten av olyckor och dels kunna hantera dem på ett säkert och effektivt sätt. Det hela har sin grund i lag (2003:778) om skydd mot olyckor. I lagen står det att anläggningsägaren eller utövaren vid verksamheten är skyldig att hindra och begränsa sådana skador. En väl utförd insatsplanering är ett sätt att i det tidigaste skedet just hindra och begränsa sådana skador. Insatsplaneringen omfattar många delar, det handlar om allt från insamling av tekniska uppgifter om objektet med riskanalyser till övningar av insatser i anläggningen i fråga. Insatsplaneringen mynnar ut i insatsplaner med information gällande tekniska detaljer om objektet som ska vara ett hjälpmedel för räddningstjänsten vid en olycka.Andra industrier med kabelkulvertar och även SSAB EMEA i Luleå har generellt sett inte några fasta rutiner på hur en insats skulle genomföras i deras eget kulvertsystem. De ansvariga vid respektive verksamhet menade på att det var helt beroende på situationen om och hur en eventuell insats skulle ske.I diskussionen kunde det sammanfattas att vid en brand är det viktigt att kunna göra kabelstammarna spänningslösa för att minimera riskerna för räddningspersonalen vid en eventuell inträngning i kabelkulverten. Insatsstrategierna i kulvertsystemet som ges i rapporten bygger på kunskaper från litteraturstudien samt informationsinhämtningen vid verksamheten. Det blev klart att insatsstrategin i kulverten var olika beroende på var branden skulle tänkas börja. Om branden skulle börja i avsnittet T-EH ansågs det mest effektivt och säkert att släcka branden med hjälp av så kallade släckgranater. För att släcka en brand vid avsnitten T-EA och T-EB blev rekommendationen att med kallrök utföra försök att rökfylla utrymmena. Därefter skulle avsnittet övertrycksättas i syfte att se hur brandgaserna skulle kunna evakueras via utrymningsvägarna i mitten av avsnitten. En lyckad brandgasevakuering som följd av övertrycksättning skulle kunna resultera i en godtagbar miljö för inträngning och släckning av branden med hjälp av antingen pulversläckare eller vatten med spridd stråle.