Religionskunskapen, kristendomen och lärarna
En studie av gymnasielärares förhållningssätt till kristendomen i undervisningen om religioner och livsåskådningar.
Uppsatsens syfte är att få en djupare förståelse för kristendomens betydelse för religionskunskapens ämnesidentitet ur ett lärarperspektiv. Huvudfrågeställningen i uppsatsen är vilken betydelse gymnasielärare ger kristendomen som innehåll inom religionskunskapsämnet. Utgångspunkten är undervisningen om religioner och livsåskådningar. I uppsatsen knyts lärarnas svar till läroplanens formuleringar om kristen etik och individens fostran. Uppsatsens studie utgörs av intervjuer av fyra gymnasielärare som undervisat i religionskunskap i vardera minst tretton år. Med utgångspunkt i Englunds uttolkning av läroplansteorin görs en indelning i kategorier. Analysverktyget är delar av de didaktiska typologier som utformats i Englunds efterföljd. Resultatet visar att det föreligger stora variationer i såväl önskvärda innehållsval som vad man vill uppnå med undervisningen. Även kunskapssyn varierar. Samtliga lärare utgår dock från den större betydelse man anser att kristendomen har gentemot övriga förekommande religioner i det svenska samhället. Gemensamt är även målet att ändra elevernas inställning till religiöst liv inom alla religioner. En möjlig slutsats är att socialisationsinnehåll och ämneskaraktär präglas av den betydelse kristendomen ges.