Relationen kommun ? länsstyrelse vid riksintresse för kulturmiljövård - En strävan efter kommunikativa ideal
Fysisk planeringSpatial planning - regional planningSpatial planning - urban designRiksintresse kulturmiljövårdRelationen kommun - länsstyrelse
I denna uppsats har länsstyrelsens tillämpning av riksintresse för
kulturmiljövård studerats utifrån ett plan- och miljöparadigmsperspektiv. Den
teoretiska utgångspunkten har varit paradigmbeskrivningen i Styrning av
markanvändning och miljö (2006) av Lars Emmelin & Peggy Lerman (2006: 2,12-20).
Teorin har tillämpats utifrån de lokal- och centralstyrningsaspekter som
deskriptivt förklarar paradigmen. Avsikten har varit att studera hur plan- och
miljöparadigmets styrningsprinciper kan identifieras i detaljplaneprocesser och
hur dragen påverkar processerna. Dessutom har frågan hur länsstyrelsen ser på
sin handläggning utefter lokal- och centralstyrningsaspekter varit en
utgångspunkt för uppsatsen.
Uppsatsen har utformats efter en fallstudieprincip. Där har två
detaljplaneprocesser studerats, Centralposthuset i Göteborg samt Slussen i
Stockholm. Båda processerna är idag laga kraftvunna. Arbetet har utgått från
en metod- och datatriangulering, där en innehållsanalys har genomförts av
dokument tillhörande de obligatoriska faserna i detaljplaneprocesserna. En
syntetiserad innehålls- och argumentationsanalys har undersökt de yttranden
från länsstyrelsen som tillhör detaljplaneprocessernas obligatoriska faser. Två
intervjuer har genomförts med handläggare som var inblandade i
detaljplaneprocesserna.
Länsstyrelsens handläggning tillämpas i både ett plan- och miljöparadigm.
Miljöparadigmets centralstyrning uttrycks i läns-styrelsens ambition vid
tillgodoseendet av kärnvärden i riksintresset. Det tydligaste draget av
centralstyrning är användningen av risk för påtaglig skada på riksintresset som
argument för styrning av detaljplaneprocesserna. När kärnvärden bedöms av
länsstyrelsen inte bli tillgodosedda används denna formulering. Relationen
kommun ? länsstyrelse blir därför påverkat i en form där länsstyrelsens
ställningstaganden väger tyngre än kommunens. Delar som anses innefattas i
riksintresset, men inte kärnvärden, karaktäriseras av en
planparadigmstillämpning. Det finns en avvägning av intressen som bedöms vara
legitima, som vägs gentemot kulturmiljövärdena. I tillämpningen kan det
urskiljas hur länsstyrelsen över detaljplaneprocessernas gång tillämpar ett
processuellt förhållningssätt (Pettersson 2003: 43,45,138) gentemot
kulturmiljövärden. Av denna uppsats kan det urskiljas hur plan- och
miljöparadigmets renodlade teoretiska konstruktioner är svårtillämplig i en
studie av riksintresse för kulturmiljövård. En anledning kan vara dess
traditionella gestaltningsinriktning (Emmelin & Lerman 2006: 14).
I tillämpningen kan planparadigmets kommunikativa utgångspunkt identifieras. De
drag som identifieras tillhöra ett miljöparadigm utgår därför från en
centralstyrning med en kommunikativ utgångspunkt. I kommunikationen blir
värdebeskrivningen för riksintresset nyckelinstrumentet för länsstyrelsen.
Värdebeskrivningens upplevda kvalitét avgör vilka delar som avses skyddas genom
drag från ett plan- och miljöparadigm.