Redovisning av varumärken
Redovisningsansvarigas syn på varumärken i redovisningen
Näst intill alla produkter och tjänster i dagens samhälle kommuniceras till konsumenter och organisationer genom varumärken. De är viktiga tillgångar för företagen och skapar många gånger ett mervärde. Denna tillgång redovisas därför i företagens balansräkning. Det fanns innan denna uppsats ingen tidigare studie kring de redovisningsansvarigas syn på redovisning av varumärken och vad som har påverkat denna syn. De redovisningsansvariga är de på företagen som bör vara mest kunniga inom ämnet och har kunskap och kontakt inom det praktiska arbetet då de ansvarar för redovisningen. Tidigare studier behandlar bland annat hur olika värderingsexperter ser på redovisning av varumärken. Syftet med denna studie har varit att beskriva de redovisningsansvarigas syn på redovisning av varumärken samt vilka faktorer som påverkat denna syn. Studien har genomförts genom en kvalitativ undersökning där den huvudsakliga empirin har samlats in genom intervjuer med redovisningsansvariga på sex olika företag. Dessa företag har varumärken redovisade i sina balansräkningar. Företagen redovisar antingen enligt regelverket IFRS eller håller på att anpassa sin redovisning enligt det nya regelverket K3. Redovisningsansvarigas syn på redovisning av varumärken har i studien visat sig vara splittrad. Studien visar att den faktor som i störst utsträckning påverkar till en splittrad syn av redovisning av varumärken bland redovisningsansvariga är regelverken. Andra externa faktorer som studien visar kan påverka redovisningsansvarigas syn är utbildning, yrkeserfarenhter, osäkerhet och hur viktiga de anser att varumärkena är för företaget. Vilken bransch företagen verkar inom visade sig inte ha någon betydelsefull påverkan på redovisningsansvarigas syn.Studien visar att de redovisningsansvariga såg varumärken fylla olika funktion i olika företag. Men de såg ändå varumärken som en tillgång för företaget i deras arbete med att nå konkurrensfördelar. Studien visar att majoriteten av de redovisningsansvariga anser att de varumärken som finns redovisade i företagens balansräkningar inte är företagens starkaste och mest intäktsdrivande varumärken. De varumärken som anses vara företagens viktigaste är internt upparbetade och får inte redovisas som tillgångar. Studien visar att regelverken är den faktor som påverkat synen på vilka varumärken som skall och bör finnas som tillgångar i balansräkningarna. Redovisningsansvariga som följer IFRS ser inte regelverket lika tydligt kring hur det ska tillämpas i praktiken jämfört med de som anpassar sin redovisning till K3. Det visade sig bero på att K3 innehåller förenklingar vilket gör bedömningarna mindre jämfört med IFRS. Studien visar även att redovisningsansvariga som följer IFRS anser att den intäktsbaserade metoden är lämpligast, medan redovisningsansvariga som anpassar sin redovisning enligt K3 anser att den kostnadsbaserade metoden är lämpligast.