Recidivmönster hos glioblastom
Syfte: Identifiera recidivmönster hos glioblastom samt studera betydelsen av erhållen stråldos beträffande uppkomsten av recidiv.Metod: 50 patienter som strålbehandlats för glioblastom valdes ut till studien och deras magnetkamerabilder från uppföljningen jämfördes med behandlingsplanen frånstrålbehandlingen. Lokala, marginella eller distala recidiv identifierades baserat på om recidivet låg innanför, tangerade eller låg helt utanför PTV (planning target volume). De marginella delades in i två grupper, de som hade en fysisk koppling, connex, till GTV (gross tumor volume) och de som inte hade det. Vidare lästes erhållen stråldos i recidivet ut från strålbehandlingsplanen.Resultat: 35 stycken patienter hade fått recidiv på 42 unika lokaler. Av dess 42 recidiv var 66,7 % (28 stycken) lokala, 9,5 % (4 stycken) marginella med connex till GTV, 19 % (8 stycken) marginella utan connex till GTV och slutligen 4,8 % (2 stycken) distala. De lokala recidiven hade fått en medelstråldos på 60 Gy, det vill säga måldosen. De marginella med och utan connex till GTV hade fått 58 respektive 51 Gy i medeldos. De distala hade fått 34 Gy i medeldos.Slutsats:Undersökningen visade att majoritet av recidiv var lokala. Trots att strålbehandlingen lyckats, på så sätt att måldosen uppnås, så uppstår de lokala recidiven ändå vilket kan tyda på att andra faktorer överskuggar stråldosens vikt i tumörkontrollen. Resultaten antyder även att en ökad lokal kontroll, med avseende på lyckad strålbehandling lokalt, påverkar överlevnaden positivt.