Rätt, riktigt och renligt - på den medicinska vetenskapens villkor
Ida Redhammar var barnmorska och verkade i Älvsborgs län åren 1917-1941. Dagböcker
från hennes förrättningar har inspirerat till denna uppsats. Syftet är att analysera en
barnmorskas utbildning, arbete och villkor i början av 1900-talet. Metoden är en kritisk
diskursanalys som gjorts efter en innehållsanalys av barnmorskereglementet och läroboken
som användes vid Ida Redhammars utbildning på barnmorskeläroanstalten i Göteborg
1916.
Resultatet presenteras som fyra teman i vilka olika diskurser ryms och det finns en
interdiskursivitet inom varje tema. Temana är: 1. Att lyda läkaren. 2. Barnmorskan ska i allt
handla som hon blivit lärd. 3. Att ha det yttersta ansvaret. 4. Kvinnan är en kropp utan
sammanhang och inget att lita på. I det första temat ryms framför allt den medicinska
diskursen. Det är läkaren som är bärare av den och den är grundläggande för barnmorskans
arbete. Lydnaden och kontrollen upprätthölls genom en juridisk diskurs. Överordnat detta
var myndigheternas folkhälsoideal. I temat ?barnmorskan ska i allt handla som hon blivit
lärd? framträder framförallt könsordningens diskurs. Här kan även ses inslag av en
vårdande diskurs. Könsordningens diskurs blir också synlig i det tredje temat: att ha det
yttersta ansvaret, där även den juridiska diskursen visar sig. I den objektifierande synen på
kvinnan som det sista temat ?kvinnan är en kropp utan sammanhang och inget att lita på?
pekar på är det framför allt könsordningens diskurs som råder.
Den medicinska vetenskapen har haft en stark ställning inom förlossningskonsten och det är
viktigt att fortsätta att granska vad som styr yrket. Barnmorskans unika kunskapsbas bör
tydliggöras och en vårdande diskurs bli mer framträdande.