Psykoterapi med äldre
Syftet med denna studie är att belysa psykoterapeuters erfarenheter av psykoterapi med äldre patienter. Kvalitativa intervjuer har gjorts med fem äldre legitimerade psykoterapeuter. I intervjuerna låg fokus på följande frågeställningar, förekommer specifika drag hos en äldre patient, hur ser den psykoterapeutiska processen ut med äldre patienter och har psykoterapeutens egen ålder och livserfarenhet betydelse för psykoterapi med äldre patienter. Resultatet visar att åldras är ett nytt livsskede i en människas liv, som innebär förluster, sorger men också utveckling och fördjupad självkännedom. En tid av försoning och integritet. Hur en äldre patient handskas med sitt åldrande behöver sättas i relation till tidigare erfarenheter i livet. I studien beskrivs de äldre patienterna som motiverade, modiga och självreflekterande. De existentiella frågeställningarna får ett större utrymme i psykoterapier med äldre patienter, medan det också tydligt framkommer att hos den äldre finns ett behov att ha kontakt med det som hon haft tidigare och prata om konkreta praktiska saker som tillhör vardagen. För att äldre patienter ska få tillgång till psykoterapi behövs flexibilitet både när det gäller den yttre ramen och terapeutens förhållningssätt. Hänsyn behöver tas till den äldre patientens både fysiska och mentala kapacitet. Överföringar och motöverföringar beskrivs som mera otydliga och subtila med äldre patienter. Något som tyder på, att terapierna har en mera stödjande karaktär. Det framkommer att terapeutens ålder och livserfarenhet har betydelse och underlättar arbetet med äldre patienter. Att arbeta med äldre patienter beskrivs som berikande och i termer av ett ömsesidigt givande och tagande mellan terapeut och patient.