Psykoterapeuters upplevelser av vändpunkter i psykodynamiska terapier
PSYKOTERAPEUTERS UPPLEVELSER AV VÄNDPUNKTER IPSYKODYNAMISKA TERAPIER SammanfattningDenna explorativa studies syfte var att undersöka legitimerade psykoterapeuters upplevelser av vändpunkter i psykodynamiska terapier. Data utgjordes av halvstrukturerade intervjuer med åtta psykoterapeuter och bearbetades med tematisk analys. Frågeställningarna berörde utmärkande drag för processen fram till vändpunkten, beskrivning av vändpunktsögonblicket, hur vändpunkter benämns samt eventuella svårigheter att definiera vändpunkter. Resultaten visar att utmärkande för vändpunktsögonblicket är att ett genuint möte uppstår, terapeuten agerar spontant, härbärgerar, har ramar, ger akt på motöverföringskänslor samt är tydlig i förhållande till patienten. Vändpunktsögonblicket beskrivs ofta som en känsla och blir tydligt i återgivandet exempelvis i handledning. Processen föregås av motstånd, positiv överföring, avbrott, fördjupning av alliansen, genomarbetning samt minskning av agerandet och projicerandet. Tiden, kontinuiteten samt neutraliteten är bidragande. Vändpunkter benämns oftast av både terapeut och patient i utvärderingen, men med andra ord. Berörs de inte utmärks terapin ofta av långsamma processer. Dagens öppenvårdspsykiatri behandlar företrädesvis patienters symptom och behandlingstiderna kortas ner och handledning reduceras. Hur påverkar det här möjligheterna att nå fram till vändpunkter med patienter med en svår problematik?