Psykisk ohälsa som saklig grund för uppsägning
Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar
Psykisk ohälsa kan vara orsaken till avtalsbrott eller annan skada som den anställde åsamkar annan på grund av sitt hälsotillstånd. Syftet med detta arbete är att utreda när en arbetsgivare får säga upp en arbetstagare på grund av dennas psykiska ohälsa. Målet är även att utreda begreppet psykisk ohälsa samt undersöka vem som bär rehabiliteringsansvaret när en anställd utsätts för psykisk ohälsa. Arbetet behandlar uppsägning på grund av sjukdom för att knyta an till psykisk ohälsa. För att ge läsaren en överblick rörande de allmänna bestämmelserna kring uppsägningar berör författaren även uppsägningar med anledning av arbetsbrist och personliga skäl. För en ge en klarare bild av de olika uppsägningstyperna avgränsas arbetet, till att endast överskådligt behandla uppsägning på grund av arbetsbrist. Detta arbete bygger på traditionell juridisk metod där författaren använt sig av lag, förarbeten, praxis och doktrin för att besvara frågeställningarna. Resultatet visar att psykisk ohälsa har på mindre än 10 år ökat med 8 % och är en bidragande faktor till många av dagens sjukskrivningar. Lagen om anställningsskydd bygger på principen om att sjukdom, eller handling, som orsakats av sjukdomen, inte kan utgöra saklig grund för uppsägning. Denna princip är dock inte absolut. Resultatet indikerar även, att uppsägningar får ske i situationer där den anställde inte längre utför något arbete som är av större relevans för arbetsgivaren. Arbetsgivaren måste dock uppfylla sin omplaceringsskyldighet, för att uppsägningen skall anses vara sakligt grundad. Denna skyldighet innefattar vidtagande av olika möjliga samt rimliga åtgärder för att den anställde skall kunna fortsätta sin anställning. Idag har arbetsgivaren ingen lagstadgad skyldighet att utföra rehabiliteringsutredningar, utan skall istället upprätta en plan för åtgärder.