Principalansvar
En undersökning med fokus på ideella föreningar
För att skadeståndsansvar ska vara aktuellt krävs att culpa föreligger, någon ska ha vållat någon annan en skada genom en vårdslös handling. Skadeståndsansvar kan även vara aktuellt trots att inte vårdslöshet eller uppsåt har förekommit, exempelvis vid strikt ansvar. Principalansvaret är ett ansvar som innebär ansvar för annans vållande, en arbetsgivares ansvar för sina arbetstagares oaktsamma handlingar i tjänsten enligt 3:1 skadeståndslagen (1972:207) (SkL). För att kunna avgränsa ansvaret krävs ett klargörande av vem som är arbetstagare och om skadan har inträffat i tjänsten.Arbetstagarbegreppet utvidgas genom 6:5 SkL och även för den som inte är arbetstagare i civilrättslig mening kan principalansvar föreligga. Enligt 6:5 p. 3 SkL jämställs någon med arbetstagare ?som för annans räkning eljest utför arbete under omständigheter liknande dem som förekommer i anställningsförhållande?. Principalansvarets omfattning enligt regeln är dock otydlig.En ideell förening är en vanligt förekommande associationsform i Sverige. Hur ansvaret i föreningen ska fördelas mellan föreningen och en medlem i en situation där en medlem vållat tredje man skada är inte självklar. För bedömningen om en skada har skett ?i tjänsten?, inom den uppgift någon i den ideella föreningen utför, krävs en bedömning av förutom culpa, möjlighet till utövande av kontroll från principalens sida samt i vilken mån förutsebarhet att en skada kan inträffa finns. Det krävs också att en skadevållande handling har direkt samband till idrottsutövningen. Den begränsade omfattningen av praxis inom området leder till luckor om tolkning och tillämpning av principalansvaret enligt 6:5 p. 3 SkL.En komparativ studie mellan det svenska och det norska rättssystemet ger ett vidare perspektiv av principalansvaret. Norsk rätt preciserar på ett tydligare sätt bland annat vem som är att anse vara arbetstagare och vem som är att anse vara arbetsgivare. I en sådan situation skulle den svenska rätten kunna hämta ledning i tolkningen från den norska rätten.