Primära CNS-lymfom(PCNSL); med speciell inriktning påimmunohistokemisk profil, behandlingsutfall och epidemiologi.
Bakgrund: Att drabbas av ALS är traumatiskt för den drabbade människan och leder vanligtvis till en drastisk förkortning av livet. Att inte försonas med sitt öde kan innebära att den sista tiden i den döende människans liv innefattar förtvivlan och dödsångest. Därför är det viktigt med kunskap om försoning hos vårdpersonal. Syfte: Studien syftar till att undersöka om och i så fall hur människor med diagnosen ALS ger uttryck för försoning med sin dödliga och snabbt progressiva sjukdom. Metod: Analysen utfördes inspirerat av Lundmans och Hällgren Graneheims (2008) metod för kvalitativ innehållsanalys för att undersöka de latenta uttrycken för begreppet försoning. Analysen utfördes på fyra självbiografier. Resultat: Stunder av försoning kan uttryckas som uthärdligt lidande, stunder med upplevelser av tillfredsställelse samt skapande av upplevelser av trygghet genom existentiella funderingar. Faktorer som kan möjliggöra stunder av försoning kan vara utvecklande av nya perspektiv, tröst som resulterar i frånvaro av rädsla och genom meningsskapande av livssituationen. Slutsats: Upplevelser av försoning kan komma till uttryck på många olika sätt utifrån individuella faktorer, som social kontext och värderingar. Upplevelser av försoning kan inträffa under korta och pendlade perioder och är inget konstant tillstånd.