Preskription
Särskilt om borgenärens bevisbörda vid preskriptionsavbrott
Denna uppsats tar sikte på att utreda vad som krävs av borgenären för att han ska anses ha uppfyllt sin bevisbörda vid preskriptionsavbrott samt hur KFM i Karlstad följer den praxis från HD som finns beträffande preskriptionsavbrott åstadkommet av gäldenären. Uppsatsen kan därför delas in i två delar där den första delen förklarar den svenska preskriptionslagstiftningen tillsammans med praxis från HD. Fokus ligger på preskriptionsavbrott åstadkommet av borgenären och den bevisbörda han då har. Både praxis och lagstiftning ger ett och samma svar, nämligen att det krävs av borgenären att han visar att de brev med preskriptionsavbrytande verkan som han sänt gäldenären även kommit fram till denne. Kan han inte bevisa detta anses fordran vara preskriberad.I uppsatsens andra del studeras dels domar från HovR och dels beslut från KFM i Karlstad. Det visar sig att det i vissa fall räckt med att borgenären endast bevisar att han avsänt brev med preskriptionsavbrytande verkan till gäldenären för att han skall anses ha uppfyllt sin bevisbörda. Han behöver således inte visa att breven verkligen kommit gäldenären tillhanda. Under våren 2007 kommer HD att ta upp ett fall där en borgenär skickat nio brev till en gäldenär utan att ett enda av dem kommit i retur, trots att gäldenären hävdar att han inte mottagit något brev. HovR över Skåne och Blekinge dömde till borgenärens fördel då de fann det osannolikt att inget av dessa nio brev kommit fram till gäldenären.I kompletterande syfte har en undersökning även gjorts av rutinerna hos fem svenska inkassoföretag. Syftet med denna undersökning var att få veta vilka rutiner som finns kring registrering av utskick vid avsändande och vid eventuell returnering då det visat sig att ett utdrag från ett sådant register räckt för att bevisa att brev med preskriptionsavbrytande verkan skickats till gäldenären. Studien visade att samtliga utskick förses med en streckkod som läses av både vid avsändande och vid returnering. Dessutom sparas samtliga brev i sin helhet i en databas.Uppsatsen avslutas med att jag redogör för mina egna åsikter och dessa kan kort sammanfattas med att jag inte anser att någon lagändring på området är nödvändig, men att domstolarna bör tolka lagen så att den materiella rätten bäst tillvaratas. Jag hoppas dessutom att HD fastställer ovan nämnda dom från HovR över Skåne och Blekinge då detta skulle innebära en betydligt mer human verklighet för borgenären.