Polisens samverkan med skolan
En proiritetsfråga
I Polislagens 2 § 1: a punkten befästs polisens brottsförebyggande uppdrag. I Regeringens proposition 1983/84:111, kommenteras att Polislagen 2 § 1: a punkten inrymmer det brottsförebyggande arbetet som inriktar sig på personer som inte är föremål för rättsväsendets åtgärder pga. brott. Vidare skrivs att bl.a. undervisning i skolan och den ungdomsverksamhet som i övrigt bedrivs av polisen här åsyftas. Jag är intresserad av hur samverkan med skolan prioriteras som en del i det brottsförebyggande uppdraget. Jag kommer inte att beskriva hur samverkan med skolan ser ut i detalj. I den mån jag tar upp hur det ser ut på ett lokalt plan kommer jag att referera till Västerbottens län. Till stor del ligger litteraturstudier tillgrund för detta arbete samt några intervjuer. Jag kan konstatera att polisen inte ska bedriva utbildning med skolelever i klassrumsform. Oftast sker samarbetet med skolan genom närpolisverksamheten. Brottsförebyggande råd är även ett bra sätt att samverka genom. Avsaknaden av direktiv från RPS om hur polisen ska bedriva sitt brottsförebyggande arbete och resursbrist gör att samverkan med skolan inte prioriteras speciellt högt. Det händelsestyrda arbetet och den polisiära kärnverksamheten i övrigt dominerar. Brottsförebyggande arbete i skolan och kring ungdomar anser jag inte prioriteras av samhället i den utsträckning som behövs. RPS kommer om 1-2 år i ett led i att de ser över polisens arbetssätt titta närmare på ungdomsbrottsligheten och hur den saka angripas.